Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
midsommarmorgonen samlats i sina byar på en orörd
linda för att hälsa solen, då hon steg över skogen. Då
hade alla män, kvinnor och barn fallit på knä med
ansiktena mot den lysande solskivan och sjungit en sång,
en lovsång till skaparen och bett en bön till skördens
ande, tackat Gud, att den långa, hårda vintern var
förbi och sommaren åter kommen. Per Ols Sara
förklarade, att så gjorde Pispaskäringen än i dag, men
alla andra i byn gingo till Säfsens kyrka. En ska fäll
va som kristen å int en hedning, tyckte hon.
Elfte juni skulle man egentligen ha farit till
fäbodarna, ty då blommade liljekonvaljerna. Men denna
vår hade varit så snöig och kall, att växtligheten var
fjorton dagar efter sin tid. Snön iåg kvar på
Lej-bergets norrsida ännu den tredje juni. Byfolket hade
därför enats om att fara till bodarna efter midsommar.
Det var icke alla finnbyar, som hade fäbodar. Flera
av finnbyarna voro själva gamla fäbodställen, som
fordom tillhört bönderna i Floda, Nås, Järna och Äppelbo.
Bönderna vid Dalälven hade ännu fäbodar här i
trakterna. Men de rikaste finnbyarna hade egna fäbodar,
så ock Lejbergsbyn.
Jons Kajsa hade tiggt och bett, att fäbodfärden skulle
ske dagen före midsommarafton, ty då skulle
liljekonvaljerna stå i sitt flor, och hon höll envist fast vid,
att korna skulle släppas i vall, när konvaljerna
blommade. Då gick nämligen Råndan omkring och sjöng
»lille ko i vall» och det betydde, att skogsjungfrun tog
sig an de kreatur, som då släpptes ut och skyddade
dem mot vilda djur och mjölkharar. Men Sikkas och
Jugga hade sagt, att kyrkfärden icke fick försummas,
och så blev det.
— Gud kan nak hjälp mot Skrutt, men han har int
makt mot Råndan, pep Jons Kajsa som en fågel.
— Dä tycks va mer än en, som tror, att han ä satt
i Vår herres ställe, men vakt dej du, Kajsa, Gud har
en lång käpp, menade Jugga.
— Ska du skvallra för honom du då? Men glöm
int, att Gud hör int på korpalåt.
På Pukgården hade Anders smitt koskällor dagarna
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
