Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
Midsommarafton hade det varit dans och lek på
Pers Ols linda till klockan tolv. Storskarl och
Pung-Göran hade spelat. Alla byns flickor hade varit där
och alla byns flottare. Ante föraktade dans och gick
inte dit. Han satte sig att laga lietygen och räfsorna,
ty det var ju för galet att låta en eftermiddag gå
förlorad. Kristoffer, Juggas son, som var bortåt trettio,
gick inte heller dit. Han var folkskygg, allt sen den dag
länsman kom och tog honom för misshandel. Han hade
varit på skogshygge bort i Malung, och en kväll hade
det blivit slagsmål; en ekshäring hade fått en kniv
i hjärtat, och det hade varit en finnkniv. Kristoff hade
fått skulden, ty kniven var hans, men han hade inte
själv dragit den, det visste han. Han nekade inte till,
att han varit med om bråket. Han fick fem år och
kom hem igen, förskrämd och halvt velig, när han icke
hade sprit i sig. Då blev han bråkig och rasande. Nu
satt Jugga och grubblade över sin son och sonen över
sin olycka. Endast när modern kom och lade sin hand
över hans hjässa, kände han lättnad, log ett förfruset
leende och blickade lyckligt in i ögonen på den enda
varelse, som trodde honom om gott. Anna Jugga bad
icke sin son gå till dansen på lindan, ty hon visste, att
ingen skulle dansa med honom, och hon var stolt i
sitt kvalda hjärta. Dottern, den blinda Lisa Jugga, var
där, ty Pung-Göran hade tagit henne vid handen och
sagt, att hon kunde få sitta bredvid honom, ty han
skulle spela fiol och inte dansa. Hon var glad —
aldrig hade hon förut varit på dans, ingen utom fadern
hade brytt sig om henne tidigare. Och Jugga, gubben,
kunde ju inte ta henne ut på dans. Nu satt
Pung-Göran och spelade, och hon satt bredvid och lyddes
till fiolklangen, skrattet, stojet och fiolspelarens ord
till henne då och då. Han berättade, att nu dansade
Erk Björn och Doris Sikkas; det var ett par det, hon
flög som en svala över lindan, han nästan bar henne
över ängen. Där dansade Bassadör med
Larsgårds-Lotta, de gungade som i en dröm, sakta och väl, åh,
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
