Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ä Vitsandsbergen, de liknade gamla trästubbar och
■martallar. Å ja, Pung-Göran var inte stort sämre
han. Hans farfar hade mött trollfar själv en kväll,
•då han körde en kolryss ja till Råda bruk. Trollfar
Jämrade sig och ville åka, men gubben begrep, vem
han hade att göra med och gav honom i stället tobak.
För se tobak ä troll galna i, men i sola sprick dom.
Elg kastade några stockar på den falnande elden.
De slocknade piporna tändes på nytt. Sen var det
Varg-Pelles tur att berätta. Varg-Pelle liknade en oxe,
tgrov och stor och med ett framskjutande huvud,
jättelikt att skåda.
— Dä levde för lång sen när intill Falu gruva en
ung knekt, som het Fet-Mats. Han va trolovad mä
en kulla, som het Kersti. Ho had lovat homen, att ho
skull va homen trogen i all sin levnads tid, å han hade
skratta å sagt, att så länge ho va trofast, skulle han
~va ung å vacker, om så i eviga tider. Näste da gick
Fet-Mats ner i gruva å där vart ett ras, å han vart
instängd i gruva. Kulla ho sörjde i många år, ho sa
nej till alla friare, för ho had ju loft te va tro. Å
så gick årena. När femti år had gått, fant nåra
gruv-karlar en dag på botten utå en gammal gruva, som
blitt upptagen igen, ett lik. Dä va fullt freskt, som
om karen dött i går, men han hade kläder som int
bruktes sen femti år i den trakten. Ingen kund känna
igen mannen, fast han va ung å rö å vacker. Men så
kom där en gammel grå käring å ho kände fäll genast
igen sin fästman. Dä va Fet-Mats. Sa had ho hållit
sitt löfte å han sitt.
Nå, nu blev det ju tal om folk, som dött i gruvor,
och somliga visste intyga, att den som drunknat i
gruvhål, kunde inte ruttna eller förvandlas, utan låg
där lika dan, om så i tusen år, som då hon föll i hålet.
-Ja, där ska finns, menade Stålhandske, ett hemlit
meniral, som utsöndrar en vätska, som balsamerar å
för resten har alla möjlia egenskaper.
Stake rörde i bränderna, elden flammade upp igen
för en stund, och Nils Stålhandske drog en av sina
historier från Härjedalen och Hälsingland, där han
>84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
