- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / III. Den stora striden /
69

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 6 - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

del av budskapet om det sorgliga öde, som drabbat
deras vän och kamrat. De tänkte mest på den lilla
flicka, han hade med sig; tre, fyra år var hon kanske.
Han bar alltid tösen i kunten på ryggen, det lilla livet
satt tyst och stilla som en mus. När han var på
arbetet i älven, satt flickebarnet hemma i stugan med en
stor brödskiva och lekte med grejorna, aldrig hon grät
eller skrek. Eller ock satt hon på tunet utanför stugan,
lika tyst och tålig. När de kommo hem med fadern,
sov hon redan i hans bädd. De makade henne
försiktigt ett stycke åt sidan och så lades Storskarl på sin
bädd. Dragspelet ställdes vid hans fötter, och runt
om hans trasiga huvud lade Pung-Göran och Björn
friska skogsblommor, över ansiktet lade de hatten och
i handen snusdosan. De glada visorna hade tystnat,
munspel och fiol likaså, svordomarna haglade ej mer,
skrattet hade bytts i suckar. Elden i spiseln falnade,
ingen lade dil bränder mer, en efter en gingo männen
ut ur stugan. Endast den förolyckade blev kvar med
sin sovande dotter. Där ute gjordes en brasa under
himlen, kläderna torkade på kroppen, ingen sade ett
ord till den andre. Så gick Nils Stake, den dystre
flottkarlen, han som aldrig berättade några historier
och aldrig sjöng några visor, in efter en psalmbok och,
utan att spörja, började han vid eldskenet läsa en
psalm. Snart sjöng han den, och snart sjöngo de alla
psalmen om livet korthet och fåfänglighet.

7.

Det började lida mot sensommaren. Flottarlaget
hade ränsat älvar och bäckar, fäbodfolket hade kärnat,
ystat och samlat förråd. Snart var tiden inne för
fäbodfolket att åter ge sig hem till byn ocb för
flottarlaget att tåga mot söder, hem till Värmland.

Flottarna hade vid helgerna varit till byn och
dansat till Stålhandskes dragspel; Stålhandske hade tagit
upp den stackars Storskarls roll som spelman för laget.
Från fäbodarna hade några av jäntorna också tagit

69

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 29 23:42:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/3/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free