Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i bädden. Du tyck kanske här ä sämmer än hos
Pis-paskäringen? sporde hon. Du vill kanske hellre ner
te byn? Nej, här skulle nog bli bra, bara han inte
blev alldeles ensam. Hon ställde lövruskan, som hon
städat med, i spiseln och satte sig på britskanten. Ånej,
hon skulle nog komma, men det var inte så lätt, ty
föräldrarna ville inte, att hon gick från fäbodvallen,
och hon hade också mycket att göra. Han gjorde eld,
satte på en liten panna, som han hade i kunten. Vi
ska ha en kopp kaffe, sa han. Hon kom till spiseln
och hjälpte honom. Han hade ett par flata stenar till
sittplatser framför eldstaden. Stolar funnos inga,
intet bord heller. Doris gick ut på vallen och fann en
flat sten. Så hade de bord också. Doris tog sin
halsduk och bredde över bordet, så hade de bordduk.
Medan kaffepannan puttrade över elden, gick Doris
ut och bröt löv och plockade klöver, hundkummin,
prästkragar och blåeld; hon kom med hela famnen full
av grönt och majade stugan, stack gröna grenar i fogar
och sprickor, över dörrposten och längs spiselkranseh.
Blommorna ställde hon i ett par trasiga buteljer i
fönstret.
Erk betraktade henne. Hon var brun av solen, varm
av gången och släpandet på stenen. Det glittrade i
ögonen, detta soliga blänk, som sommarvågen har,
detta återsken av det glada hjärtat, av livsglädjen. Hon
log varje gång han såg på henne, och varje gång hon
kastade en blick på honom. Leendet lyste över
ansiktet, som om ljusflöden från en osynlig källa fallit över
det. Det svartbruna håret var knutet i två flätor, som
bundits upp i nacken, men hårnålarna hade lossnat
under vandringen och lövtäkten och lämnat håret fritt
fall. Hon var slankvuxen, smärt om livet, hade höga
ben. Hon ä lik ett märrföl, sa Puk-Anders, som var
arg över, att han skulle behöva fjäsa förgäves. Han
brukade också påstå, att Doris var lik sin mormor,
som skulle tillhört en rysk zigenarsläkt, som med
finnarna kommit till Sverige. Sikkassläkten bestred dock
energiskt, att där fanns en droppe annat blod än finskt.
Det var ren finnadel, Sikkassläkten, och skulle så förbli.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
