Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort efter hand. Allt var tyst. Han lade hennes hand
till sitt hjärta, mellan marken och hjärtat. Hon kände
hur det slog, hårt och hastigt. En sådan tyst och stilla
kväll, icke ett blad rördes. Och en sådan oro i hans
hjärta, i hennes, en sådan ångest i blodet. Han drog
henne till sig. Hon log och brast ut i gråt. Nej, nu
måste hon hem! Hon reste sig, samlade korna och
ropade farväl. Han gick in i stugan, han kände sig
som en syndare, men också som en bedragare. Hon
var sålunda en annans. Hon var den där Vaitsens
flicka. Nå, han skulle inte stjäla en annans flicka.
Men varför hade hon då vänslats med honom? Äh hå,
hon var kanske av den sorten, som höll sig till flera
på en gång. Hade inte hästhandlarn sagt något ditåt?
Ja, jäntor ä just sådana! Hon hade förstås dåligt
samvete, därför började hon lipa. Nå, det fanns fler än
hon. Världen är stor och full av flickor. Äh, en korg
kan väl en flottare bära. Fan till dålig karl eljest.
Men finge han tag i den andre, så skulle han klämma
lungorna ur halsen på’n. Satans buffel!
Äh hej, åh ho, han skulle ner till byn och dansa, få
tag i en jänta, ligga hela natten hos henne. Det var
visst inte alla, som voro så sturska som denna Doris,,
finnadel kan tänka. Förbannade finndjäklar! Sura
eller högfärdiga eller konstiga. Han gav sig iväg till
Lejbergsbyn, det slog gnistor ur k lack järnet, han
sprang så det yrde om det, ja min själ, han skulle ha
en jänta i famnen i natt.
När Doris kom åter hem till bovallen med kräken,
var solen för länge sen nere. Modern satt mörk som
skogsnatten på stugtrappan. Hade hon varit och löst
ut korna hos Råndan? Nej, korna hade kommit från
varandra. Såå, och det hade hon lipat för? Jaså,
modern såg det. Doris teg. Modern gick efter spannen
för att mjölka.
— Far ä här, sa modern. Jaså, var då? Han gick
i skogen och letade efter henne. Såå. Hon teg.
— Vaitsen ä mä. Doris rodnade först, blev sedan
blek. Såå, sa hon tyst. Hon förstod, att han var
kommen för att fria.
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
