Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9.
Det gick tre, fyra helger. Doris smög sig varje
lördagsnatt ut ur kammaren, sprang som en hind genom
skogen vid Jordbärsfallet. Men ingen flottare fanns
där. Hon visste, att flottarlaget icke gått söderut än.
Var fanns hennes flottare? När hon sista natten kom
hem, stod fadern framför stugan. Han tog henne och
kastade henne mot väggen, så att det dånade i hela
huset. Hon tyckte, att bröstet gick sönder. Hon trodde,
att hon skulle dö under natten. Men om morgonen
bara värkte det i axeln och ena sidan, som var blå.
Nästa helg kom inte fadern utan Ante. När de
somnat alla, gick Doris åter ut och sprang till gamla
fäbodvallen. Nu förstod hon att flottaren var hemma,
ty stövlarna lågo utanför den trasiga dörren. Hon
undrade, hur hon skulle göra. Dörren stod öppen
inåt stugan. Han låg och sov. Hon såg hans ansikte
i månskenet. Hon smög sig in i stugan, ställde sig
vid bädden. Han vände på sig i sömnen, suckade.
Hon satte sig på sängkanten. Han skulle väl vakna
om en stund. Nej, han sov. Det började ljusna,
gryningen steg över skogen. Nu skulle hon varit hemma
igen. Snart vaknade de där hemma och funno henne
borta. Skulle hon gå? Nej, int, int int. Ante fick väl
också slå henne mot väggen, det kunde inte
hjälpas. Nu vände han sig igen. Erk, viskade Doris. Erk,
sa hon allt högre. Ja, verkligen, nu slog han upp
ögonen. Det var full gryning, nästan dager. Han
stirrade på henne. Han gnuggade sig i ögonen för att
se, om hans ögon bedrogo honom. Han satte sig upp
i sängen.
— Du, Doris, här! Hon nickade, log, gav honom
handen. Han betraktade henne frågande. Så, du ä
kommen? Hon hade varit här varje lördagsnatt. Hon
berättade om sina fåfänga vandringar genom skogen.
Så, så, ja, han hade varit i byarna. Han trodde, att
hon inte brydde sig om honom, att hon höll sig för
god, eller att hon hade en annan. Hon begrep inte ett
ord. Hade han blivit tokig eller drömde han ännu?
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
