Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men skynd å ta mej, inna far slår sönder mej!
— Vill du stan hos mej, Doris? Ja, det ville hon,
hon ville följa honom till Värmland, till bruket, vart
som helst.
— Jag vill va din hustru från denna dag.
Han drog henne till sig, kysste henne, kysste henne
igen. Han ville ta henne till sig under fällen. Hon
slet sig lös, kastade plaggen av sig som i yrsel, tills
hon stod där naken men med händerna för ansiktet.
Så slank hon var där hon nu stod vid sängkanten rakt
i första soldagern! Brösten sköto ut runda och hårda.
Han slök henne med ögonen. Plötsligt sprang han
naken ur bädden, vild och betagen, tryckte Doris i
famnen och bar henne ut ur den kvava stugan, ut i
den ljumma sommarnattens soluppgång, ut på tuvorna
och gräset och föll över henne med våldsamma kyssar
och vild älskog. Åh, hon kramade honom, hon kved
av sällhet och rus, hon tryckte honom mot sig, hon
glömde himmel och jord under hans beröring och hans
smek, hon slog ut armarna i det daggvåta gräset,
utmattad, orkade icke mer, slöt ögonen, domnade i hans
hårda famn.
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
