Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Vaitsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så tänkte — och ibland tänkte han högt — gamle
Per Ols och han stötte på sin käring, där han satt på
Persagården, mera ensam än någonsin. Han satt vid
stockelden i spiseln, så nära han kunde komma elden,
ty värken i lederna var svår, frosten bitande och åldern
allt tyngre att bära. Han grubblade och funderade efter
vanan över livet och människorna.
— Int ska du bann Gud, du Per Ols! Dej har han
fäll i all fall skont tämli, å så ska du kom ihåg, att en
får int mer stryk än Gud unnar en. Hä kan bli bätter
tider för byn å. Se på Juggasgården, som var som om
Vår herre förbannat den, vroki ner himmelens sopor
på den, ja sån välsignelse som den gårens får en let
efter.
— Nå, hur ä hä på Sikkasgården? tyckte Per Ols.
Hade icke Juggas olycka flyttat över till Sikkas? Först
miste han ko å häst å sen dottern, enda dottern. Och
med stor skam. Hade hon inte fått barn med den där
flottaren och vart driven från hemmet kanske?
— Äh jo, menade Sara, men inte va hä bara Dorises
fel. Sikkasfar kun gott haft förbarman mä den
olycklia. Äh, lilla Doris, ho va ju som vårt eget barn,
sprang här, ja så kom ju den flottaren mä olyck. Men
olyck had nuck kommit ändå, så stursk som Sikkas
blev.
— Ja, stursk var Sikkas å stursk va ho. Men dä va
synn på kulla i all fall. Ho, Doris, va int illak, åh nej
då, ba ung å dårakti. Ung fågla ha vek näbb, se. Ho
lät dåra sej.
— Svårt te lägg i två sängar, va som skall i en. Hä
va nuck bestämt hä som skedd.
— Var mån ho nu ä?
— Äh, ho ä nock hos karlen på bruket. Di ska va
gifta nu, sen ho blitt myndi, å faren int mäktar
hindrat. Han Vaitsen ä fäll og där å arbet, sen Bärslaje
tog gåren ifrå hans far, liksom di tog så mång anre
åbogårar å skogar.
— Ja, vem had kunt tro, att Sikkas skull bli lurt
te sälj sin skog te Uddeholmsbolage, mumlade Per Ols
och lät tankarna gå tillbaka i minnet. Men hä va fäll
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
