Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Vaitsen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppsyn och reste sig ined en blick mot dörren som för
att gå.
— Då blir hä för ja fött en hora.
Sikkasmor ryckte till vid dessa hårda ord, stönade,
lyfte ena handen som till en stum protest.
Vaitsen bleknade, skakade, gav sig i ett språng på
Sikkasfar, lyfte honom mot taket och kastade honom
handlöst mot väggen. Sikkasmor for med ett kvidande
upp från stolen, snurrade runt ett par varv i
förskräckelsen, stammade några obegripliga ord. Ante reste
sig sakta från stolen, vred munnen till ett giftigt leende,
gick Vaitsen inpå livet, men icke för att slå utan för
att smäda.
— Jaså, ho ä din hora og, du tål int hör far säg
sanninga om henne.
Sikkasmor linkade fram mellan dem, tumlade,
snurrande och kvidande.
— Int slåss, int slåss, hä ä ulyck nuck i huse!
På golvet vid sängen låg Sikkasfar stönande. Hans
jämmer blandade sig med snöstormens ylande där ute.
En väldig stormby skakade hela huset. Det knakade i
de gamla stockarna, som orkade de icke bära tyngden
av den smärta, som övergick gården.
— Dä här ska stå dej dyrt, Vaitsen, skrek Ante.
Du ska få svare på hä ve tinge!
Vaitsen tog sin vargmössa och gick mot dörren,
tumlade ut i stormen, som tjöt och rasade lik en skara av
helvetets andar och troll. Snart var han slukad av
mörkret och yrsnön. När han famlade sig fram över
Per Ols gård, höll han på att falla omkull på en
gumma, som satt hukad tätt vid farstubron. Hon hade
svårt att låta vatten, Sara, och fick ränna ut i särken
om nätterna, så vinter det var.
— Tyck pracis hä va Vaitsen, men hä va dä fäll int
ändå, en ser lätt spöken då en blir gaminul, mumlade
hon och klev åter ner till gubben under vargfällen,
där han låg som en torkad trädrot, som en av frost och
år hopknycklad oxhud.
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
