Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Den nya läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då fick kanske Juggasgården moln igen över sig? Ja,
Juggas var ju med på bröllopet. De voro, Juggas och
Sikkas, de enda, som voro kvar nere i Lejbergsbyn, alla
andra hade måst lämna byn, den döende byn. De
andra hade alla sökt sig ner till de svarta bruken eller
farit till Amerika, ty utan skog och jord kunde ingen
leva. Per Ols själv var ju, efter Saras död, kogubbe
hos Sikkas. Äh ja, det var inte värst med rikedomen
hos Sikkas heller numera. Nej då, det gick utför med
Sikkas också, fast han inte ville erkänna det. Han
stretade emot av alla krafter. Men Per Ols såg nog
hur det var fatt.
Nu tystnade sorlet, och alla blickar riktades mot
vägen. Där kom bröllopståget, nästan alldeles likt det
som Ludvig Falkman skildrat flera årtionden tidigare.
Alla halsar sträcktes. Karlarna låtsades väl mindre
nyfikna än kvinnorna, men man såg gott, hur de höjde
sig på tåspetsarna för att se bättre. Per Ols klev upp
på en av murstenarna, ty han var liten och krokig av
värk och ålder och menade, att hade han gått dessa mil
för att se Doris, så skulle han väl också se, hur hon
kom i all sin glans. Inte vart han sämre människa för
det, att han lade några kvarter till sin växt, där de
andra lade till några tum, de som voro långa nog ändå,
tyckte han.
Först kom brudgummen. Vällarbasen bar på sin
faders uttryckliga önskan Järnafolkets bröllopsdräkt,
numera ej så vanlig som förr. Den var lik de övriga
helgdagsdräkterna men med brandgula skinnhandskar,
rikt utsydda med silke i många färger och med en stor
silkeshalsduk i guldgult och rött, bredande ut sig över
bröst och axlar. På hatten hade han silvertränsar och
bandrosor. Vid hans vänstra sida gick prästen, en
rund och fet liten prost, med jovialiska drag och
skinande, vänligt strålande ansikte. Därefter kom Krieg
Mats med en brudsven på varje sida, sedan
brudgummens broder och därefter brudens fader, Karl Sikkas,
klädd i finnböndernas enkla men värdiga
helgdags-dräkt. Han såg allt bra krokig ut, tyckte Per Ols och
menade, att brudgummens fader såg karskare ut. Men
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
