Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Den nya läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brudgummen gillade han. En så ståtlig och bister
värdig man, hade Per Ols sällan sett. Tänk, att Doris
skulle få en sån karl till slut ändå. Ja, ja, det hade han
alltid sagt: Doris var värd en bra karl. Bara han inte
vart för bister och högfärdig, den karlen hennes. Hon
var ju leksen, åtminstone förr, hon Doris, ville bara
sjunga och dansa, men nu hade kanske livet gjort
henne spak, så som det hade farit fram med henne.
Så hon kanske passade för denne tunge och allvarlige
vällarbas. Där såg nu Per Ols Antes snåla och
jämmerliga figur dyka upp. Åh hå, vad hjälpte all Antes
snålhet och girighet? Han åt nu bara ett mål om
dagen, knotade och skällde för den minsta spik, som
skulle köpas. Han hade blivit sjuk och sökt hänga sig
i stallet, av harm över att Sikkasfar skickade Doris
skinnen, linnet och silvret, arvslotten hennes. Ja, och
där kom Juggasfolket och sen en hel lång rad av karlar
i oordnade led, hela Kriegsläkten och släkten till
släkten, Floda-, Nås- och Leksandskarlar i sina olika
dräkter.
Nu var det en avsevärd lucka i tåget. Så kom
bruden. Det blev en ny rörelse bland kyrkfolket. Per
Ols glodde, så han höll på att tappa ögonen. Han
strök bort en tår med avigsidan av handen. Ja, det
var hon, Doris. Hon gick ensam före de andra
kvinnorna. Hå ja, hon var ung och vacker än, och hon
hade Sikkaskvinnornas raska, lätta gång. Hon hade
ett drag av vemod över den bleka pannan. Solbrännan
från Lejbergets fäbodar hade alldeles försvunnit där i
skuggan av bruksmurar och skorstenar, tänkte Per
Ols. Bruden var klädd i samma dräkt som Krieg Mats
hustru en gång burit av vitt skirting med vida ärmar
samt spetsar och silkesband. En brokig silkeshalsduk
med frans var fäst som förkläde, över bröstet hängde
flera länkar av olikfärgade glaspärlor samt
Sikkas-släktens silverlänk med kors. Hon bar röda
kalv-skinnshandskar och Sikkas- och Hackranssläkternas
silverringar på fingrarna.
Inte för Per Ols hade något emot den där flottaren,
som en gång i tiden kom och tog Doris, men dragit
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
