Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Den nya läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbannelse över Sikkassläkten måtte han ha gjort, ty
någon måste det ju ha varit; inte var det hon, Doris,
nej flottaren hade väl icke så älskat henne, som han
skulle, ty eljest hade icke olyckan kommit. Det var ju
så sagt, ja han mindes det så väl, att olyckan skulle
komma av en otillräcklig kärlek, alldeles såsom skett i
Juggassläkten, och vika därifrån med en
obetvinglig kärlek, alldeles som nu i Juggassläkten. Jaha,
tänkte Per Ols, det är väl bara dumheter det där, som
käringarna pratade förr, men konstigt ser det ut i alla
fall. Nåja, måtte det nu bli den äkta kärleken, så
förbannelsen kan vika! En sådan brud hade han i alla
fall icke sett förr, han kunde icke ta sina ögon från
Doris. Han började mumla Fader Vår, så gripen var
han, att han kunde ingen annan bön om lycka.
Nå, han måste ju se, vilka som följde efter bruden
också. Närmast gick Sikkasmor och två brudpigor,
sedan brudgummens systrar och svägerskor, så den
övriga släkten, så Juggasgårdens kvinnor med den blinda
hållande sin mor i handen och strålande av glädje som
ett helgon, därefter grannkvinnorna och de unga
kullorna.
När bröllopsföljet inträdde i den lövade kyrkan,
spelade orgeln ingångspsalmen. Brudparet trädde upp till
altarskranket och vände sig mot församlingen, medan
bröllopsgästerna samlade sig kring altarrunden och allt
folket på kyrkvallen strömmade in och fyllde kyrkans
gråvita, slutna bänkar med de åldriga nummersiffrorna
på dörrarna. Psalmerna stego mot valven. Doris tyckte,
att de lyfte undan kyrktaket, att hon hade himlen fri
över sig, hon såg molnen komma och gå, komma och
gå. Så började prästen predika, och brudparet satte
sig på en bänk vid altaret, sedan bröllopsföljet tagit
plats i sina släktbänkar. Den lille runde prosten talade
om pingsten, om människornas pingst och naturens
pingst, om blomstren på marken, om åkerbruk och
boskapsskötsel, gav en hel del goda råd om bigårdars
skötande. Prosten var biodlare. Brudgummen hörde
uppmärksamt på, han tyckte om predikan, så skulle det
predikas, det var till nytta för folk. Bruden hörde
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
