Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Den nya läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finge den inte komma för nära ugnen. Det kunde bli
för mycket kärlek också. Därför vore det bäst att
älska med måtta och arbeta mycket. Det var särskilt
bra att vara smed och odla bin. Mången gifte sig för
en går’ och ångrade det inom ett år. Så vore det inte
bra att bara se på pengarna. Men utan pengar blev
det lätt kiv i huset, därför månde ingen förakta det
silver och guld, Gud ger sina barn. Bleve det för
mycket, kunde himmelen äras genom en skänk till
kyrkan. Ett obeständigt väsen vore ju kvinnan allt
sedan Evas tid, men mannen borde minnas, att om än
kvinna, vind och lycka skifta, så är Gud den han är.
Klaga skulle man inte på Vår herre, om det bleve kiv.
Och mannen skulle inte skylla allt på kvinnan, om ock
hennes list överginge hans förstånd. Ty mannen är
huvudet och kvinnan är hatten.
Ja, så talade prosten, skålade, drack och åt. Han
gjorde slut på två höns och en flaska vin, innan han
reste sig igen och talade för brudens och
brudgummens föräldrar. Eftersom de alla voro bönder, så höll
han sig till jorden och kreaturen i sitt tal. Bättre bonde
på bena än herre på knäna, började han och pekade
på de stolta Lindors- och Lindesnäsbruken, som lagts
ner. Men bondebyarna levde nu som förr. Ja ja, så
var det, att Babylon och Nineve voro grus, men
bondens hydda stod. Se, det lönade sig att låna till Gud
och åkern, båda lämnade god ränta. Men man skulle
odla åkern så, att man inte glömde att odla sin själ.
Man skulle inte glömma kyrkan och prästen. Till
kyrkan springer hästen lätt, ty han har ringa lass efter
sig och Guds ord framför sig. Det skulle man komma
ihåg. Nå, det hade inte dessa gamla bondesläkter
glömt, som nu gifte bort sina barn. Därför hade Vår
herre välsignat dem och gett dem vitt bröd och svart
jord. Men i ladan äro inga sittbänkar, det hade kostat
arbete och möda, det enda säkra livet har.
Så skålades det igen, åts och dracks. Prosten åt två
höns till och drack en flaska vin igen. Han klappade
sig på magen och sa fryntligt: Här finns mycket gott
från Vår herres skafferi. I detsamma kom det in flera
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
