Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Den nya läran - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kratiska staten skulle komma av sig själv sedan, ty
människorna voro goda till sin natur och i full frihet
skulle de utveckla alla sina bästa egenskaper. Det
skulle bli harmoni mellan kapital och arbete, en kraftig
ekonomisk utveckling skulle börja i landet, och
näringslivet skulle nå en oanad blomstring. Hans stora
tanke: Arbetet jämställt med kapitalet — för denna
idé stred han med en seghet och kraft, som ingen ville
eller kunde förneka.
— Jämlikhet milla kapital å arbete ä va som ska til,
men int förtryck utå arbetarn som högerharra vill, å
int våld å strejker som socialistan vill, ä dä förstått,
vasa? brukade Dybojs fråga, stack tummarna i västen
och satte blicken som ett pistolskott i den, som
djärv-des disputera. Nå, det var inte många. Utom
Mar-tellen var det blott änkan Godou, som hade sitt huvud
för sig, och Niklas Hård, smältarn, som var
konservativ och gammaldags, ett slags anhängare av nationell
bondedemokrati, där all makt låg hos de besuttna
bönderna. Hård var av bondesläkt från Delsbo och så arg
fiende till både industri, kungamakt, liberalism och
högervälde, att han önskade alla storkaxar inburade,
både grevar, baroner, liberaler och socialister, höger
som vänster. De skulle läras plöja och måka dynga
och göra något nyttigt å inte »prat skit å fyll buken
som ett gösvin». Hård hade ännu en andel i ett
hemman i Delsbo och deltog höst och vår i arbetet där
hemma, så uteslutande teoretisk var icke hans kärlek
till jorden.
Efter en tid hade filarn från Eskilstuna flyttat från
Babylon till Nineve och bodde hos Per Klack. Han
hade ett gott sätt »Eskilstunafilarn», som han kallades.
Han strök de lurviga barnahuvudena i prången, när
han gick in eller ut, och när det var marknad i
köpingen, köpte han sockerpullor åt ungarna. Allt detta
slog an på mödrarna, så han stod väl i vantarna hos
kvinnfolket. Han passade gärna på att framhålla i
köken och stugorna, hur fattigt folk hade det, hur litet
betalt arbetarna fingo, hur lång arbetstiden var och
hur rättslösa alla voro. Ja, det höllo de med på, men
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
