Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Den nya läran - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte kunde det bli bättre. Det finns en Gud för de
rika och en för de fattiga. Så hade det varit i alla
tiders tider och komme att bli så. Det var inte värt att
tro annat, det blev bara missräkning.
Hos de äldre arbetarna vart Eskilstunafilarn sedd
med misstro och förakt, åtminstone till en början. De
tyckte, att han var för nykter och skötsam, han ville
inte supa med och höll sig liksom för god att vara som
de. Men efter hand ville de icke helt förneka, att han
visste bra nog mycket, stod på deras rätt, var villig
och hjälpsam. Han hade ju sina idéer, han var nog
rätt mycket socialistiskt anstucken och det gillade
ingen, nej, kors, socialismen var satans egen religion,
socialismen var fosterlandsförräderi, fritänkeri och
äktenskapets avskaffande. Men det var nog bara som
han skojade, inte var han socialist, det var bara ett
sätt att skryta. Han var liksom Martellen, Dybojs och
Kockarna livad för att diskutera religion och politik,
kors ja, inte skulle en människa fördömas för det. Så
vart han snart god vän även med de gamla smederna
och brukshantverkarna, kom ofta hem, läste ur skrifter
han hade. Ja, ingen kunde direkt förneka, att det
skulle vara så, som det stod i skrifterna, men ändå.
Nå ja, socialismen var kanske inte så tokig lära. Och
skulle arbetarna i städerna ha slutit sig till den läran,
så vore det ju något att tänka på, men det kunde också
störta alla rakt i fördärvet. Bruksherrarna kunde slå
igen, arbetarna hade i alla fall bröd och husrum för
sig och de sina av bruksherrarna. Och den lära dessa
och andra hyllade var ju prövad, allt nytt var ju
vanskligt och farligt. Och att gå mot myndigheterna kunde
leda till stora vådor. Så det var nog bäst att stanna
vid det gamla, i varje fall inte gå längre än Dybojs
och Kockarna ville. De voro beprövade karlar de.
Eskilstunafilarn var klok nog att inte förivra sig, han
lirkade och jämkade, han begrep hur saken låg. Men
han var envis och kom alltid tillbaka, tog en tum i
sänder, begagnade varje tillfälle att förfäkta sin lära.
Och tillfällen saknades inte. En dag var det en karl,
som stöp i martinverket, ja det var väl en olycka, men
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
