Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baumgarten höll före, att det vore bättre att avvakta
en konservativ regering.
Så spann den sluge och kraftfulle storbrukschefen
sina planer, så fullföljde han med en utomordentlig
energi sina rustningar för att i ett väldigt slag krossa
den svenska socialismen och bana väg för den
storindustriella epoken i landets historia. Äh, han såg
Sverige tävla med England, Tyskland och Amerika på
järn-, stål-, malm- och trävarumarknaden, han såg
rikedomarna strömma in över landet. I den frigjorda,
lös-släppta, hungriga kapitalismens segertåg och
blomst-ring såg han världens frälsning.
2.
Men icke heller på arbetarsidan vilade man på hanen.
Den fackliga landsorganisationen hade en ledare,
som var storbruksfursten vuxen så i kraft som
skicklighet. Herman Lindeberg var snickare från Arboga,
satt, stålspänd, koncentrerat energisk, ett elektriskt
kraftcentrum, ett stycke av Bismarck, en socialistisk
preussare. Han var uppvuxen i åttiotalets luft, en av
genombrottets rebeller, en lärjunge och vän av Fredrik
Sterky. Han var Brantings, hövdingens, högra hand.
Herman Lindeberg såg snart varåt visaren pekade.
Landsorganisationens tusen fackföreningar och hundra
tusen soldater hade blivit till en skräck för fienden.
Han förstod, att arbetsgivarna icke skulle ha ro, förrän
de slagit denna makt till jorden. Det stora kriget
måste komma. Aldrig utan strid skulle arbetsgivarna
avstå en del av sin bestämmanderätt, medge att i
fackföreningarna se sina jämlikar, tillåta att
arbetarmassorna organiserade sig allt starkare och till slut mot
kapitalet reste en obetvinglig mur. Nej, den lille
snickaren från Arboga hade gått i klasskampens skola,
hade byggt upp sin fästning på en säker grundval och
rustade sig nu av alla krafter till den kommande stora
kraftmätningen. Även hans valspråk var tålamod, det
hade han lärt av sin vän Branting. Även hans taktik
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
