Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var kringränningens och belägringens taktik, alldeles
som storbrukschefens, alldeles som Brantings. Men
arbogasnickaren hade också i sin hand en god proletär
huggvärja, och han höll före, att den skulle brukas,
den skulle icke rosta i skidan. Ja, den skulle icke
dragas i onödan, snarast sällan, helst blott en gång. Men
när den drogs, så skulle den vara segersäll. Under
inga förhållanden finge den föra till ett nederlag.
Med denna försiktiga taktik å ömse sidor sköts
avgörandet upp. Men molnen skockade sig. En var kunde
se, att ett oväder nalkades.
Men ännu låg åskmolnen vid horisonten. Det
arbetades i Vatikanen, Brinkes namn på de fackliga
påvarnas residens i Stockholm, dag och natt. Fackföreningar
och fackförbund rustade till den stora
försvarskampen. Här ska förbanne mej storgubbarna få stånga
hornen av sig, dundrade Anders Sjöstedt, bagarnas vitt
frejdade överste. Han gick klädd som en bourgeois,
som en dan dy, den tappre Sjöstedt, i hög hatt,
blank-skinnsskor och redingote, men bakom den fina dressen
klappade ett äkta proletärhjärta. Åh hå, han tog
munnen full, den fine bagarn, men han stod vid de ord han
sagt, till och med vid överorden. Han hade en frejdig
hållning å la spansk greve och uppåtstrukna, svarta
Kejsar Wilhelmsmustascher, monokel och
silkesnäsduk, men vad mer var, han hade den mest lidelsefyllda
själ. Var helst det gällde ett handtag, han och hans
förbund gav utan prut. Var helst en strid stod, bagarn
var först i elden. Så var det Sven Persson, snickarnas
major, Kulneffsjälen, den mörke dundraren. Ack,
Trä-Per kysste och slog ihjäl med samma varma själ.
Va helvete nu! var hans paroll, när han lade in sin
mullbänk, liksom när han med en elegant gest strök
den ur käften. Han var glad i alla lag, misströstade
aldrig; seger eller nederlag, gott: bara det var strid,
men kors för helvete, inga bakslugheter. Låt dom
komma, här ska dom få känna på nävar! och Svenska
Trä-Per skrattade, så taket lyfte sig. Har ni sett på
Repins tavla »Kosackerna sätta upp brev till sultanen».
Hur de gapa, vrida sig av skratt, medan de salta och
7 — Den stora striden
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
