Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
peppra sina ord. I en preexistens var förvisso Trä-Per
med där.
Nej, se, där kommer en jätte, gestalten en dragons,
mustascherna ett sjölejons. Han breder ut stora
famnen, dunkar alla medpåvar i ryggen, domderar och
skryter. Äh, Plåt-Per, bleckslagarnas hejare, går inte
av för hackor! Han är beredd till strid när som helst.
Han bär sin jättelika runda hatt på sin egen fason.
Icke heller att glömma är Murar-Pelle, stockholmarnas
hövitsman, ilsken, trätlysten, hemsk att skåda när
ögonen rulla och alla »synvinklar» fräsa kring honom, men
god som ett barn, from som en munk, när han väl
rasat ut. Så ha vi Söderström, typernas general, tung
som en hundrakilossäck, butter och tvär men säker
som ett hänglås. Han känner sin makt och betydelse,
ty hans folk är herre över pressen, förmyndare för
tredje statsmakten. Vad betyder en biskop mot
Söderström? Inte mer än en pinne i helvetet! svarar hans
kollega Nordman, kommunalarbetarnas omfångsrika
förtroendeman, han som med ett ord kan lägga
städerna i mörker, stoppa gatornas trafik och stänga av
allt vatten. Han har svårt att komma genom dörrarna
till sin egen expeditionslokal, ty hans stofthydda är
som ett litet berg. Järnvägsgeneralen Vinborg,
mannen med Napoleon III:s mask och Asa-Thors dunder
och brak, skymtar ock i denna samling av
självmedvetna fackliga generaler. Se där två blida män: Ernst
Blomberg, järnarbetarnas kloke, försiktige överste,
meditativ och diplomatisk, och Janne Jönsson,
grovarbetarnas trofaste vägvisare ut ur träldomen, ja de se
blida ut och de önska ej gärna strid, men tvingas den
på dem, kan ingen få dem att kapitulera. Då äro de
envisa som kardborrar och nyponlöss, segare än alla
de andra. Där dansar fram i sitt långa skägg Kalle
Lundberg, gruvarbetarnas revolutionäre ledare, Brinkes
gode vän, en tusan djävul till att slåss, åh, hans röst
darrar av harm och förtrytelse över kapitalismens
framfart, men hans läppar le och hans hjärta vet icke
av hat. Och där vaggar fram som en jättelik anka
An-dreasson, skräddarnas ålderman, god och mild och
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
