Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obeveklig som ett helgon. Ernst Söderberg med den
tunga nyckeln till Vatikanens kassakista i sin hand,
har ständigt ett tragiskt leende över sina läppar, som
om penningens börda vore honom för tung, och Arvid
Thorberg — kallad Den lockige kardinalen — vet, att
han bär påvekräklan i sin ränsel. Sist i denna illustra
rad av den kämpande arbetarklassens fältherrar,
diplomater och skrivare kommer den gamle, redan grånade
Daniel, Vår Daniel, sågverksarbetarnas profet. Han
var med år sjuttionio ren, i de stora försocialistiska
striderna med Treffenberg och sågverksherrarna uppe
vid Sundsvall, och han bär i sin blida själ ännu
blessy-rer efter den väldiga sammandrabbningen mellan
kapital och arbete det året.
När de nu skrida in genom Vatikanens portar för
att under den lille arbogasnickarens ordförandeskap
och med Branting som den kloke rådgivaren dryfta,
vad proletariatet har att göra för att möta det
annalkande ovädret, så är det i sanning inga försagda män,
som bänka sig kring det jättelika ekbordet i stolarna
med lejonfötter och griphuvuden vid karmarna. Ack,
det var ännu i rörelsens Strum und Drang!
3.
Men medan fältherrarna överlägga, förde de unga
den redan öppna striden, guerillakriget.
Klubben Frihetskämpen vid Storbruket hade nu
rustat sig att med en högtidlig åminnelsefest fira sin
ettåriga tillvaro och därvid inviga sin nya fana, den
röda symbolen för den proletära stridsviljan,
klasskampen och hoppet på den segerrika framtiden. Hela
dagen hade klubbens kvinnliga medlemmar varit i
arbete med att dekorera med björkgirlanger och
blomsterkvastar den stora loge med tillhörande lada, som var
klubbens samlingslokal. På disponentens order hade
både kaféägare, godtemplare och sekterister stängt
sina portar för »dessa äventyrare, rebeller och
bråk-stakar», som ingenjör Möller kallade klubbisterna.
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
