Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en trotsets kampsång från hårda sinnen, studsande mot
den steniga jorden, än flöt den i rymden som ett
vårjubel, som en kör av lärkor. Åh, änkan Godou kände
sitt hjärta bäva av lycka, en glädje utan gräns
genomströmmade hennes själ.
»Fram i arbetets här och fram i ungdomens led
under röda standar, om ditt hjärta där är med!
Vill du känna dig ung och vill du kämpa dig fri,
se här är frihetens skara, och de unga äro vi.»
Nu smalt all sorg bort, nu glömdes all hunger och
alla kval, nu stämde änkan Godou och hennes
klubbflickor in i sången. Den gamla höll en stor
förskärar-kniv i handen — hon hade just varit i färd med att
skära kaffebröd — och den svängde hon nu som en
taktpinne i näven, när hon klämde i av alla krafter,
klämde i som om bröstet skulle sprängas.
»Där i sång vi gå fram och där vi storma till strid,
för den ärliges id skall gry en ljusare tid.
Vi gå fram som en vår, då alla bojor brista loss,
vi ha sol, vi ha sång, vi ha segertro med oss.»
Ja, där bröt Korsnäsklubben fram ur skogens
grönska. Dess röda fana med den gyllene symbolen av de
förenade händerna fladdrade i solen, fanstångens örn
med utbredda vingar liksom lyfte sig befriad och stark,
sången steg än mera brusande upp mot himlavalvet.
Klubbflickorna kände en våg av helig andakt
genomströmma själen, de slöto sig närmare varandra för att
ge sin del av sången en ännu större kraft, och änkan
Godou tycktes växa, hon bredde ut sina armar som
ville hon till sitt bröst sluta hela Korsnäsklubben, hela
den förtryckta mänskligheten.
»Vi gå fram, fram i kamp för allas frihet och rätt
och vad tungt är för en blir för mångas skuldra lätt,
ty står orättens borg än som ett berg på sin grund,
vi sätta hävstången till och bryta ned den i förbund.»
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
