Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åh, nu hördes samma toner från landsvägen där
borta, vänta, de hördes också från stigen ned mot stora
Faluvägen, ja och från ljungbackarna bortåt
Västerbergslagen. Hela rymden brusade av lärksång, luften
dallrade av segerjubel.
»Den skall ned, ned i grus och över fogdeborgar grå
skola plogarna gå, skola stugorna stå:
den skall ned, ned i kamp, och när vi redeliga stritt,
då är friheten vår, då är Sveavälde fritt.»
Nu syntes luften full av röda flammor. Mot den
kyligt klarblå höstdagen stodo de som stora lågor,
brunno de som eldstungor. Korsnäsklubben planterade
som den första sin fana på tunet till bondens gård,
där klubbflickorna stodo. På avstånd hördes tonerna
av musiken till den sång alla sjöngo. Skalden hade
skrivit den nya frihetssången till den gamla
Engel-brektsmarschens stolta melodi. Fana efter fana slöt
upp kring flickhögen och änkan Godou, som alltjämt
med sin egendomliga taktpinne ledde sången.
»Vi gå fram för vårt folk och för vårt fädernesland
till att lösa dess garn och förtryckets tunga band,
till att tända dess ljus, att det ser sanningen klar,
till att värna dess liv mot både fogde och barbar.»
Då hördes ett dån nerifrån vägen till Storbruket.
Det hördes, som om Tunaforsarna mångdubblat sina
dova ackord. Ja, det var Storbruksklubben själv, som
nalkades, mer än tre hundra man stark och följd av en
lika stor skara, gamla och unga, som skulle gå med på
festen, trots bruksledningens dekret, att festen vore
att anse som en uppviglartillställning, som alla goda
arbetarelement borde hålla sig borta ifrån.
»Denna jord, den är vår, där andra breda sig förnöjt,
denna jord, som vi röjt, som vi byggt, som vi plöjt,
fram till strid för vår rätt, så sant vi kallas svenske män!
Ha de rövat vårt land, vi erövra det igen!»
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
