Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vunnen för socialismen genom en arbetskamrat, som
tillhörde skandinaviska arbetarförbundet. Han hade i
en amerikansk vagnsfabrik fått vänstra handen avsliten
i en växelmaskin. Sedan var hans bana i Amerika
stängd. Amerika äter människor, men försörjer icke
invalider. Han kom tillbaka till fosterlandet, där han
nu sökte klara sig med kramhandel.
— Förr döden än fattighjälpen, förklarade han. Han
drog längs älvarna med sin låda på ryggen, svalt och
frös, men gav inte upp striden för livhanken och
framtiden. Han höll sig, där flottarna arbetade, och dessa
köpte gärna en tvål, knappar, synålar, en halsduk av
sin för detta kollega. Så drog han sig fram. Så
småningom fick han också med i sitt varulager
socialistiska skrifter. De hade en god åtgång och gåvo honom
snart vedernamnet »Socialistknallen». Han hade sitt
stamtillhåll i Gävle. Där blev han bekant med Adrian
och Klas Brand, som nu voro redaktörer för
Arbetarbladet, Bergslagens socialistiska tidning. Adrian
skickade honom till Storbruket med följande order:
— Här har du tie kröner, du ska hjälpa Filarn mä
klubben å driva den nye Jösse Eriksson ur Dalarne.
Å dä mä en sju helvetes fart, så inte fan hinner få
tofflorna på, innan fogden ä slagen te mos!
Ja, så reste Chenon, och nu satt han som Filarns
högra hand, bodde hos denne, åt hos änkan Godou och
levde på att sälja socialistiska tidningar och broschyrer.
Det var inte så värst fett, nej, han svalt som en hund,
men Socialistknallen var van vid svält och
umbäranden. Det var nu meningen, att han skulle bli
föreståndare för det i köpingen planerade klubbkaféet och
ha hand om giftspridningen i hela trakten.
Vid ett foderbord satt på en mjölkpall
klubbsekreteraren Nils Korp, en son till den waldenströmska
förmannen Josua Korp, för sitt avfall förvisad ur
hemmet och utdriven ur smedjan, där han varit lärling.
Han var en liten rund, rödlätt och trevlig pojke på
sjutton år, numera hjälpreda åt en mejerimaskinist i
trakten. »Pennfäktaren», som han kallades i klubben
på grund av sitt sekreterareuppdrag och sin fallenhet
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
