Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att skriva små notiser och brev till Arbetarbladet, var
en entusiastisk och glad figur, orubblig i sin tro på
socialismen som världens frälsare. Han hade i ett halvt
år under ideliga trätor och strider med sin far och
mor klart och tydligt bevisat, att socialismen var
förmer än waldenströmianismen. När de det oaktat
hotade honom med hemlöshet, tvekade han icke. Han
övergav far och mor för klasskampens skull. Han slet
ont han också, bodde än hos en än hos en annan, sov
ibland i hyttan, ibland i tegelladan, men sitt humör och
sina röda kinder förlorade han inte.
Vice sekreterare i klubben var Anna Dybojs, gamle
Dybojs flicka. Åh, stackars Dybojs, han som offrat
ett livs möda för liberalismen, vad fick inte han
uppleva? Hans barn blevo bland de första, som löpte
över till den nya läran. De hade lärt sig, att man
skulle stödja de fattiga, uppresa de förtryckta, befria
de underkuvade, bistå rättfärdigheten. Ty allt detta
låg som kärnan i liberalismen. Gamle Dybojs hade
alltid förmanat sina barn att bekämpa lögnen, orätten
och förtrycket. För honom betydde detta att vara
trogen liberalismens själ. Men när de socialistiska
agitatorerna kommo och påvisade, att arbetarklassen just
var den förtryckta klassen, att alla borgerliga partier
mer eller mindre sveko proletariatet och att hela det
nuvarande samhället var en orättens fasta borg, som
måste grusas, att arbetarklassens frigörelse blott kunde
bli dess egen sak, att socialismens lära just innehöll
allt detta, då drogo de unga Dybojs genast ut
konsekvenserna och anslöto sig till den socialdemokratiska
ungdomsklubben. Dybojs var länge sårad i sitt hjärta.
Han gjorde sina barn föreställningar med tårar i
ögonen, svor på liberalismens arbetarvänlighet och drog
hela det liberala programmet. Svart på vitt, tryckt,
stod det ju där, men intet hjälpte. Barnen sporde
honom, varför de liberala i riksdagen genomfört
Staafflagarna, varför de kompromissade i
rösträttsfrågan, varför de åtalade och häktade fredskämpar och
antimilitarister. Åh, Dybojs sökte klara sig så gott
han kunde, med alla möjliga svar, men inga tillfreds-
7* — Den stora striden
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
