Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina vingar mot höjden lik en sårad fågel, en rörande
sång, en hotfull sång.
»Vem har klätt oss i sot, vem har träskott vår fot
och med knot och med hot tagit tiggarn emot.
Ni må skylla er själva, magnater,
om vår sko sätter sotiga spår.»
Hela sången sjöngs med samma högtidliga hänförelse
och sammanbitna trots. I sången inlade arbetarna sin
själs hela bitterhet, längtan och stridslust. Till och
med de gamla värkbrutna smederna, som av
nyfikenhet kommit med till festen, stodo där med blottade
huvuden och kände sig av hjärtat delaktiga i detta
möte. De rätade på sina krumma ryggar, de anade en
ny tid, de kunde icke förstå den, men de kände, att
detta var något som de icke tidigare varit med om och
som grep dem starkare än allt annat, de förr hört
eller sett.
Åh, där stod Kul-Anna, brukets sköka. Hon stod
avsides, ty ingen ville ha med henne att göra. Men
hon greps även hon av sången och stämningen. Efter
förhandlingarnas slut, när folket strömmade in i logen
och ladan för att dricka kaffe, gick Kul-Anna till Ville
Dybojs och bad att få skriva in sig i klubben. Ville
Dybojs blev en smula konsternerad, han visste icke,
om han skulle ta emot den inträdesavgift, hon räckte
honom. Ja, detta var ett besvärligt fall. Han tog dock
emot den, Kul-Anna sken upp, hon blev som förklarad
av glädje, såg honom som ett barn in i ögonen och sade:
— Skall fäll bli en människa nu då.
Men när styrelsen fick höra, att Kul-Anna gått in
i klubben, vart den förskräckt. Det blev en stor strid
om, huruvida Kul-Anna skulle få vara kvar i klubben
eller ej. Till slut var det ett allmänt diskuterande för
och mot Kul-Anna. Det talades blott om Kul-Anna.
Man skulle mista halva klubben, menade somliga.
Andra tyckte, att stadgarna icke hindrade hennes inträde,
och en och annan framhöll, att Kul-Anna blivit sköka
av nöd och fattigdom. Anna Dybojs hotade gå ur
sty
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
