Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
relsen, om horan skulle vara med. Kul-Anna stod
dödsblek och hörde, hur trätorna gingo. Till slut
beslöt man vädja till änkan Godou.
— Om Frälsaren kunde sitta samman mä den
syn-derskan Magdalena, så kan fäll vi sitt samman mä
Kul-Anna. Ä ho svart, så ä ho int värre än ho kan bli vit
igen, när ho blir tvättad mä socialismens lag å torkad
mä dess evangelium.
Ja, så blev det, Kul-Anna fick stanna. Hon blev en
ny människa. Hon tog sig an alla ensamma flickor
på bruket, fick dem in i klubben och räddade dem så
från allsköns faror. Och hur hon lärde dem sjunga!
Hon vart klubbens klockare. Till slut måste själva
Anna Dybojs ge tappt och börja hälsa på henne.
Men när bruksbefälet efter faninvigningen fick höra
talas om Höglands republikanska tal och allt annat,
som förekommit på festen, avskedades ett trettiotal
arbetare, däribland flera av de gamla gubbar, som av
nyfikenhet gått till mötet. Det kom ut ett rykte, att
disponenten förklarat, att »hela ohyran skulle ränsas ut
från bruket», och en allmän förskräckelse grep de
äldre arbetarna. De, som hade barn i klubben, vågade
icke hysa dem hemma, flera ungdomar måste ligga i
lador och på hörännan om nätterna eller söka sig till
andra trakter.
Men dessa förföljelser voro blott som olja på elden.
På rent kiv gick folk in i klubben, mötena voro
välbesökta, även när de måste hållas i skogsgläntor och
på landsvägen i snö och regn. Sången ljöd allt
trotsigare, ju häftigare motståndet blev. De avskedade
gubbarna gingo in i klubben och blevo lika goda
agitatorer som de unga, och de togo sina käringar med sig.
Och kvinnorna voro nästan vilda av harm. De gingo
omkring i stugorna, skällde ut befälet, skandaliserade
hela bruket, spottade åt förmän och ingenjörer, hötte
och svor åt dem. Äh, det är inte gott att ha en
skräll-dus med ilskna käringar till fiender. Baumgarten
skulle väl få se, vem han stungit hade.
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
