Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5.
En dag kom Klas Brand, som var redaktör för
arbetartidningen i Bergslagen, till Storbruket. Klas Brand
var från Halland, en ung student, fadern var en
gammal liberal och åttio-talsrabulist. Sonen hade läst om
de stora revolutionerna och drömde om en ännu större
revolution än Mirabeaus, Dantons och Robespierres.
Ty ett samhälle, där de rika betydde allt och de fattiga
intet, där nöden var ett brott och brottet en dygd, blott
penningen helgade det, där rättvisan stod i kapitalets
sold och kulturen var ett fåtals privilegium, åh, ett
sådant samhälle måste gå under, måste krossas. Ack,
hans far bedrog sig! Han trodde ännu på liberalismen,
men hade inte Branting, Bengt Lidforss och Viktor
Larsson, Klas Brands tre stora orakel, klart visat, att
endast socialismen kunde frälsa proletariatet, ja, den
allena kunde rädda den mänskliga kulturen från
undergång. Så hade Klas Brand, romantikern, liksom så
många andra radikala studenter blivit socialist och
kamperade nu samman med Adrian Larsson i den lilla
arbetartidningen, som de hade all möda i världen att
hålla livet i. Det var att fara kring i bygderna och
tigga ihop slant efter slant till tidningens tryckning.
Litet hjälp kom från partistyrelsen i Stockholm, men
det fanns många små tidningslappar att hjälpa och
partiresurserna voro ej så stora. Nå, klubbarna voro
utmärkta, de hjälpte till tappert, ordnade fester och
samlade ihop pengar, ja det gick riktigt bra.
Tidningens upplaga växte, ty arbetarna tyckte om den mustiga
ton och revolutionära färg, som Adrian och Klas Brand
gåvo åt tidningen. Klubbisterna vandrade miltals ut
i byar och skogar för att sprida den lilla lappen; den
började tränga in hos torpare och backstugusittare,
hos flottare och skogsarbetare. Bruksarbetarna vågade
emellertid blott i smyg läsa tidningen.
En dag kom Klas Brand till Storbruket. Han
liknade mer en skald, en svärmare, en konstnär än en
agitator. Brand skulle tala på klubbmötet, dit det
kommit massor av arbetare. Ämnet var historiskt
roman
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
