Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiskt, handlade om gångna tiders frihetsstrider i
Sverige, om Engelbrekt och hans kamp mot
adelsherrarna, Dackefejden, Karl XI :s reduktion, Adlersparres
marsch mot Stockholm och 1848 års händelser. Men
alla dessa resningar, som han skildrade i glödande
färger, skulle förblekna mot den revolution, som snart
skulle stunda, ledd av den organiserade arbetarklassen,
frigörande bönder och arbetare, de två stora
produktiva klasserna i samhället, arbetsbina. Drönarnas
herravälde skulle snart ha sitt slut, och ett nytt samhälle
skulle uppstå ur det gamlas ruiner, ett samhälle präglat
av rättvisa och skönhet, av frihet, jämlikhet och
broderskap, åh, han skildrade det nya samhället, så
att det kom att te sig som Miltons paradis.
Efter mötet diskuterades som vanligt en »fråga».
Denna gång hade styrelsen satt upp följande spörsmål
till debatt: Vad är lyckan och vem är lyckligast?
Konrad Chenon, han Socialistknallen, tog ordet:
— Ja, kamrater, som socialist så säger ja, att lyckan
ä socialismen. För dom rika ä lyckan dä samhälle som
nu ä, för dom fattiga dä samhälle som kommer. I dä
kapitalistiska samhället ä den lyckligast som har mest
pengar, därför jagar dom bara efter pengar, men hos
arbetarna ä den lyckligast, som mest tror på
socialismen. Va helsike gör dä, om en svälter ett slag, när
man vet, att dä kommer ett bättre samhälle, men fy
tusan för te svälta å int tro, att dä blir bättre, dä skulle
höra fan till.
Gubben Martelleur, som var en av de ivrigaste
ung-domsklubbisterna, sade alltid sin mening. Aldrig ett
möte, där inte Martellen tog ordet. Han hade levt upp
på nytt, sedan klubben kom till vid bruket. Han var
pigg som en mört, slagfärdig och humoristisk.
— Ja, dä kan fäll va rätt som knallen säj, men den
riktia lyckan ä te va sme, en rikti hejarsme, så en kan
dräm te järnet, så dä blir sorn en pannkaka, å basar å
ingenjörer, så dom blir som tunntarmar. Se, ni ska int
tro, att dä int behövs smenävar i dä socialistiska riket,
jo jäklar anagga, dä behövs, för dä blir järn å stål, som
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
