Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Ödet och Doris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville ett bättre samhälle. Hon visste, vad det
nuvarande samhället kostat henne själv, hennes by och
hennes släkt, men hennes man teg som döden, så snart
hon förde samtalet in på det ämnet. Till slut sporde
hon aldrig därom och förlorade greppet om frågorna.
Men en dag började Ivar, sonen, spörja modern.
Hon svarade, att far icke tyckte om, att dylika frågor
gjordes, men då mästaren var borta, kom gossen igen,
och Doris fick, så gott hon kunde, söka förklara. Han
var fjorton år nu, och hon var trettiotre. Men det
dröjde icke länge förrän han visste mer än hon,
berättade för henne om både klubben och fackföreningen.
En dag kom han och begärde att få gå in i klubben.
Doris vart alldeles förskräckt. Tänk om hennes man
finge höra något sådant! Hon sade honom, att han
var alldeles för ung. Fadern skulle få avsked och
olyckan komma över dem. Men i sitt hjärta höll hon med
sonen. Arbetarna måste söka få det bättre, måste resa
sig emot förtrycket, mot den ständiga dödsångesten och
fattigdomen. Hon skämdes, att hon måste säga nej
till gossen, då han var på rätt väg. Men hon kunde
icke bryta mot sin mans vilja och bringa honom i
fördärvet. Ivar väntade, gick inte in i klubben, men
modern märkte, hur han smusslade med tryckta papper,
flygblad och småskrifter. Han kunde sitta hela
timmar på det kalla avträdet, och hon visste, att han satt
och läste, han kände sig icke säker för fadern
annorstädes. Men så började käringar och gubbar gräla på
honom, att han blockerade hemlighuset. Då måste
Doris låta honom sitta inne i kammaren bakom soffan.
Men hon vart allt ängsligare, hur detta till slut skulle
avlöpa. En vacker dag skulle kanske mannen
upptäcka, vad sonen hade för sig. Hon bävade för den
dagen.
En kväll hände något, som än mera kom Doris hjärta
att skälva, ja, nästan kom det att stanna.
Det var vid sextiden. Mannen hade gått ner till
nattskiftet. Ivar var i köpingen i en aftonskola, som
han besökte för att lära sig ritning, han var ju styvson
till en masmästare. Det knackade på dörren. Doris
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
