Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter föredraget hade Palm för klubbisterna
berättat nyheten om attentatet mot strejkbrytarfartyget
Amalthea. Palm gillade inte handlingens propaganda,
men han såg i det som skett ett uttryck för den
tilltagande folkvreden mot kapitalisterna i landet.
Han ville icke fördöma dessa unga anarkister, som
för övrigt icke syftat till att döda strejkbrytarna, utan
blott att skrämma dem, men han höll före, att
storstrejken vore ett vida mer effektivt vapen än
bomberna.
Någon tid efteråt hade den kringvandrande
folkprästen von Rosen kommit med en annan nyhet om
den tilltagande jäsningen. Ros, kallad von Rosen, var
en fotvandringsagitator, som gick omkring på egen
hand, von Rosen var lätt att föda, ty han levde mest
på att dricka vatten. Han drack nio liter vatten om
dygnet, ty han hade som han sade, »på teoretisk väg
och genom det rena kantska förnuftet» kommit till den
vissheten, att alla sjukdomar bottnade uti, att
människan glömt bort konsten att dricka vatten. Utom
vatten bestod von Rosens föda av kaffe, socker och
grädde, så där tolv, fjorton storkoppar om dagen med
fem sex sockerbitar och tre matskedar grädde till. I
övrigt var han fullt normal, om man undantar, att han
låg till klockan två varje dag, ibland trodde han sig
vara Kristus samt förlovad med Isadora Duncan. Von
Rosens specialitet var jordfrågan, som han löste genom
en syntes av Rösiö, Marx och Abraham Lincoln.
Besynnerligt var, att han aldrig kom andra gången till
samma plats; själv påstod han, att han var allt för lärd
och sanningsälskande för att vara populär. Han sade
sig emellertid förakta massans gunst lika väl som
ledarnas kritik. Han var en rebell till och med bland1
rebeller, han var en fri man och en skald; hans idol var
Thorild och hans filosofi var Diogenes’.
Klubbens starke man, Ville Dybojs, fann hans
föredrag »om jordklotets fördelning bland de fattiga» vara
»alltför teoretiskt». Med desto större intresse lyssnade
man till hans ingående och målande skildring av det
så kallade Sandöupploppet. Äh, han var ingen dålig
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
