Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättare, von Rosen, ban gjorde allt så levande för
sina åhörare med sin förunderliga mimik och gester
som en skådespelare. Han visade med dramatisk
realism, hur Sandöarbetarna stormat polishuset,
fördelade på tre brigader och med vita bindlar om
armarna, sedan de som Vilhelm Tell högtidligen svurit att
segra eller dö. De hade befriat sina fängslade
kamrater ur det erövrade polishuset och drivit ut
strejkbry-tarna ur baracken på kullen efter en väldig batalj, där
pistoler och klampbitar utgjort vapen, varvid
länsmannen fått ena ögat utslaget. Sen hade myndigheterna
rotat sig samman för att taga hämnd, sänt ut spioner
och tillfångatagit ledarna, Strålarna och Sandinarna.
De hade dömts till sju års straffarbete. Slutligen tog
von Rosen sin hatt och gick som en tiggare från man
till man. Han hade bråttom till posten med slantarna
åt de dömdas anförvanter. Det var med von Rosen som
med Sven Dufva: huvudet var klent, men på hjärtat
var det intet fel.
3.
När fackföreningsgeneralen Lindeberg och hans stab
av karska påvar — röda kardinaler, morska knektar,
sluga diplomater, glada lägerbröder — efter samråd
med hela rörelsens hövding, Branting, gav ut parollen
om storstrejk som svar på arbetsgivarföreningens
proklamerade svältkrig, stodo på ett ögonblick alla hjul
stilla i hela riket. Det var som om plötsligen en lång,
lång söndag, en söndag utanför almanackan, sänkt sig
över landet. Alla dånande verkstäder lågo tysta. Alla
rastlösa fabriker lågo som utdöda. Alla kraftstationer
voro stängda. Det elektriska ljuset hade slocknat.
Inga sopade längre gatorna. Inga tidningar utkommo.
Intet bröd bakades i de stora bagerierna. Inga
ölvagnar rullade. Inga karska madammer tågade till baden.
Inga stadsbud vandrade med sina bördor till hotellen.
Allt var tyst, dött: hamnarna, gatorna, verkstäderna.
De svenska städerna hade liksom somnat in.
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
