Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som i städerna, så var det ock på de stora godsen,
så ock i Bergslagen och de andra industriella bygderna.
Herrgårdarna lågo i helgdagsfrid. Inget skördefolk
på fälten, ingen plöjare på tegen, ingen vallare i
skogen. Sågverken lågo som övergivna krigsbyar vid
havens och älvarnas stränder, gruvorna som väldiga
kyrkogårdar med jättelika oigenskottade gravar,
bruken som slocknade vulkaner, vilka livets ande lämnat.
Åh, ja, hon hade nog inte så orätt, änkan Godou, när
hon på strejkmötet hov upp sin röst och sade, att hon
tyckte alldeles det var, som om Vår herre blåst i
doms-basunen och den yttersta dagen ingått, då inför
Herrens tron skulle stånda alla rika och mäktiga att dömas
efter vedergällningens lag. Endast ute bland bönderna
var allt sig likt. Till bondejorden hade arbetsvilan icke
nått fram.
Ja, detta första strejkmöte på Storbruket! Fyra
tusen män, kvinnor och barn samlades på Älgnäset vid
den mäktiga älven, som tung och högtidlig bröt fram
ur skogen och i aldrig sinande lopp på sin färd mot
havet flöt förbi de samlade proletärerna.
Det var i början av augusti. Sommarens sol sken
från en himmel, blå som blommorna vid Sörbäcken
och nästan lika blå som Irma Godous nya klänning.
Några moln seglade som vita farkoster med svällande
renskurade segelmassor uppe under jättetaket. Redan
tidigt på morgonen — det var en ljuvlig, daggrik
morgon med dofter från skogen — hade massorna börjat
tåga ut mot Älgnäset, dit fackföreningen och klubben
kallat hela brukets arbetarstam. I en aldrig sinande
ström drogo arbetarfamiljerna dit. Ut ur Nineve och
Babylon, Jerusalem och Jeriko. Munkstugan och alla
de andra barackerna tågade folk som till en stor fest.
Baumgarten hade trott, att endast klubbens och
fackföreningens medlemmar skulle hörsamma
strejkparollen. Hade han icke genom anslag i alla verk och
fabriker tillkännagivit, att de, som deltogo i storstrejken
skulle mista sina platser? Och likväl hade alla slutit
sig till strejken utom några gamla gubbar, som
knappast orkade släpa på sina egna ben. Och så var det på
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
