- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / III. Den stora striden /
274

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 4 - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Arbetare, i stad, på landet,
en gång skall jorden bliva vår!
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.

Många rovdjur på vårt blod sig mätta,
men när vi till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla lika klar.

Upp till kamp emot kvalen!

Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

5.

Doris Sikkas, som hon nu efter skilsmässan kallade
sig med sitt barndomsnamn, hade ingen ro i sin själ.
Hon bodde efter Vaitsens död med sin son kvar hos
den gamle brovaktarn, där hon hyrde kammaren,
medan Ivar låg på vinden. Hon hjälpte gubben att hålla
rent i stugan och kokade hans mat, så fingo de bo för
nästan ingenting, hon och sonen. De hade inte haft
annat att leva på, än vad Ivar förtjänat i sliphuset,
där han arbetat sista tiden, och de fattiga slantar Doris
kunde få ihop genom att plocka blommor, bär och
svamp och sälja nere i köpingen på torget. Så kom
storstrejken och Ivar blev alldeles utan arbetsförtjänst.
Redan efter första veckan höll svälten sitt intåg i
stugan. Doris och Ivar doppade kall potatis i salt, en
rätt, som brogubben dagligen satte fram till dem; det
var allt, vad de hade att äta, utom de blåbär, som Doris
plockade i skogen. Men de klagade icke.

Ivar var nu sexton år, han var icke längre så
spenslig som förr. Det tunga arbetet i valsverket, hyttan
och sliphuset hade gjort hans muskler och hela hans
gestalt senig och hård. Icke alldeles utan skråmor
hade han kommit från arbetets slagfält. Han hade
fått ena foten klämd i hyttan, man såg, att han ännu
haltade något. I sliphuset hade han nu i våras fått två

274

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 11 23:15:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/3/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free