Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingrar avskurna, men doktorn hade lappat ihop dem
ganska bra, så han tyckte, att han sluppit helskinnad
undan. I varje fall i jämförelse med många av sina
arbetskamrater, som gingo omkring med alla fingrar
kapade på ena eller andra handen.
Ivar hade sista året med hela sin själ gått upp i
klubbarbetet. Han hade först ägnat sig åt klubbens
bokstuga på kafé Flamman. Bokstugan hade kommit
upp i nittio band. Åh, att få läsa! Han kunde sitta
hela nätter igenom i bokstugan och bara sluka böcker
— läsa om dem gång på gång. I dessa böcker levde
han i en helt annan värld och han kunde knappast
skiljas från dem. Han vandrade ofta från bokstugan
direkt till arbetet. Han kände varken hunger eller
trötthet, när han hängde över en bok. Han gick ibland
ner till köpingens bokhandel, kunde stå långa stunder
framför fönstren med de otaliga nyutkomna böckerna,
funderade över, vilka verk klubben möjligen skulle
ha råd att köpa, i fantasin frossande på all härligheten.
Han gick in i boklådan och bad att få låna för
bokstugans räkning en packe böcker till påseende. Utan att
skära upp dem, kunde han tjuvläsa dem genom att
hålla dem på ett särskilt vis; det sved i ögonen, men
han kände icke svedan förr än efter läsningen, så
gripen var han av vad han läste, läste på det underliga
sättet, att ibland bara ena ögat kunde komma åt att se
bokstäverna.
Samma dag storstrejken bröt ut och Filarn valdes
in i strejkutskottet, som skulle leda striden på
Storbruket, blev Ivar utsedd till ordförande i
ungdomsklubben.
Det var en stor ära att övertaga Filarns uppdrag.
Ivar kände sig egendomlig till mods. Hans hjärta
dunkade av glädje, hans bröst svällde av stolthet. Han
kände det, som om han blivit lyft på en sköld och höjd
över de andra, han bars fram i stridens mest farliga,
men också mest ärehöljda linjer. Han hade fått en
viktig post att försvara och ett stort ansvar att bära.
Äh, han skulle visa, att han vore värdig den ära och
post, han fått!
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
