Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade hon gjort färden genom härjedalsskogarna,
sittande på en vagn bredvid en likkista med en död,
som forslades till kyrkogården. Klubbisterna ryste
och sporde, om hon inte kände det kusligt. Nej, Kata
log, en socialistisk agitator får aldrig känna fruktan
och för resten får han ta seden, dit han kommer.
— Jag lånade pipan av gubben som körde, när jag
tyckte det blev för ensamt med liket bredvid mig i
bakhäcken. Åh, klubbisterna betraktade Kata med
beundrande blickar. Ingen av dem skulle vilja göra en
sådan färd. Åh hå, menade Kata och skrattade,
omfamnande dem och fortsatte att berätta för sina pojkar
och flickor episoder från sina tusen härjartåg.
— Vad säger ni då om, när jag var i Stensele och
låg i en bondgård häromsistens. Jag fick ligga i samma
rum som jäntan i huset. Mitt i natten vaknade jag
vid att en stol slog i golvet. Jag skrek! »Vad är det?»
Då svarade flickan: »Äsch, dä ä bara Nils som
kommer te mej». Men då sa jag till tösen: »Nils må komma
till dig, så ofta han vill, när jag inte ligger här, men
i natt får han styra sig», och så rev jag eld på en
tändsticka. Då tog karlen till flykten i bara skjortan, men
flickan hon vart arg och skrek åt mig: »Orn du vurti
tyst, kun du fått lån Nils, du med». Men den som
betackade sig, var allt jag det, slöt Kata.
Åh, vad pojkarna de skrattade. Ja, hon kunde
skildra sina äventyr, Kata, så hela Flammans hus
hoppade av skratt. Glad och god var vår Kata, vår
stridande mor. Men i talarstolen var hon som en gammal
pansrad amason, härdad i tusen strider. Hon glödde
av stridsmod. Hon älskade att slåss. Ju fler fiender,
desto härligare strid, tyckte hon. Hon tryckte Ivar till
sitt moderliga hjärta, när han berättade, att
disponenten kallat den kände pastor Granlund att bekämpa
henne på hennes möte om »Kristus, kapitalismen och
socialismen». Då får ni en ståtlig drabbning, utropade
hon och dunkade Ivar i ryggen, strålande av
kampglädje. Ja, det blev också en drabbning, som icke
glömdes i mannaminne. Kata kunde sin bibel, och hon kunde
bruka den.
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
