Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är inte mycket kvar nu av pastorn och
kapitalismen, konstaterade Filarn, när diskussionen fram
på morgonen slutade och folkmassorna vände hem,
utbringande ideliga leverop för Kata, som med tårar i
ögonen och humoristiska inpass på läppen tog emot
segerhyllningen. Segern kröntes med, att gubben
Dybojs, den siste bland de avvaktandes skara, anmälde sig
i ungdomsklubben med orden:
— Nu har ja fått synen tebaks, nu sir ja den riktiga
vägen.
Undra på att Ivar var stolt. Åh, den stora striden
skulle snart vara till ända, krönt med arbetarnas
fullständiga seger.
— Slut skall dä bli på nöd å förtryck, slut på
herremaktens tidevarv, förklarade han med en lillgammal,
högtidlig röst på klubbmötet. Han brukade i
hänförelsens stund gärna de slagord, han hört rörelsens
stjärntalare prägla. Han levde också så helt med i den
böljande striden, att han icke såg annat, icke tänkte på
annat än massornas kamp och den vinkande triumfen.
Det fanns en annan, som även kämpade en hård
kamp. Hans mor. Doris Sikkas stora strid var ännu
icke till ända, det värsta återstod, innan detta plågade
hjärta skulle få ro.
Efter Vaitsens död hade Doris sjunkit samman. Hon
blev gammal i ett slag, gick som en frånvarande. Hon
såg till det yttre lugn och behärskad ut, men blicken
var som hos ett skrämt barn och hjärtat fullt av ångest.
Hon strök sonen över huvudet, smekte honom som förr
genom att lägga sina händer på hans. Hade Ivar icke
varit så fylld av den sociala stridens spänning, lust och
förhoppningar, skulle han märkt sin mors ångest och
smärta. Nu såg han den icke. Han såg blott den
kämpande skaran av förtryckta klassbröder. Han talade
icke med sin mor om något annat än den stora striden
och den kommande segern. Hon låtsade höra på hans
skildringar om stridens gång därute, hon låtsade lyssna
till hans segervissa tro och dela den, men hon förnam
icke ett ord av vad han sade, fattade icke en mening,
kunde över huvud icke förstå, att någon kunde bry sig
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
