Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 6 - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela skogen av Arbetets söner och Ungdomsmarschen.
När de strejkande fram emot midnatt återvände från
skogen med sina tunga bördor, som böjde dem mot
jorden — de liknade riktiga packåsnor i en oändlig
karavan — möttes de av ett otroligt rykte. Varifrån
det kom, visste ingen. Vem som spritt ut det, visste
ingen. Det flög genom luften, det gick från flock till
flock: lederna vackla där söderut, hungern håller på att
besegra de kämpande!
—• Dä ä lögn! skrek Martellen. Tro’t int! Dä ä
Baumgartens påhitt!
Ja, kanske, ingen ville tro, att de funnos, som
vacklade. Men hur det var, alldeles frigöra sig från
misstanken att ryktet innehöll någon sanning, förmådde
man inte. Det blev tyst i den brokiga, tungt lastade
skaran. Alla kände stundens allvar. Änkan Godou
ropade plötsligt:
— Låt oss sänd bären te våra kamrater! Ingen
svarade, men alla veko av nedåt stationen, och nästa
morgon rullade de tre tusen bärplockarnas lådor och
korgar mot söder.
7.
Doris kunde icke hålla ut längre. Tyngden att känna
till ett brott och ett brott av en närskyld var
outhärdlig att bära. Hon hade kämpat, stritt emot, bett Gud
att taga hennes börda. Men alltid fick hon svaret, att
en var måste bära sin börda fram ända till slutet. Nu
hade hon gått till polisen och anmält sin far, gubben
Sikkas, för mordet på Vaitsen.
Länsman for till Lejbergsbyn. Lejbergsbyn! Buskar
och snår, stenrösen och skog över allt. Murknade
gärdesgårdar, förvittrade hus, rivna gårdar. Ur
eldstädernas ruiner spirade björk och tall. Det såg ut som
om en eldsvåda för några år sedan härjat byn, som om
byinvånarna därefter hals över huvud lämnat bygden.
Storskogen nalkades de forna åkrarna, småskogen hade
redan slukat dem. Endast Sikkasgården låg kvar,
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
