Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skröplig, botad av vildmarken, som stod lik en hungrig
varg vid dess knutar.
Där vid vedkasten satt gubben, böjd och grå, en
skugga av Sikkas. Sikkasgården var ju själv en skugga
blott, varför skulle Sikkasfar vara annorlunda. När
gubben såg myndighetspersonerna komma, förstod han
genast, att nu var hans stund inne. Han reste sig med
svårighet, stödd på sitt yxskaft. Han stod ett
ögonblick, som tvekade han och kramade yxskaftet, så att
knogarna vitnade. Så kastade han bort yxan, sträckte
fram händerna. Länsmannen trodde först, att han
ville hälsa, men gubben skakade på huvudet. Då
begrep länsmannen och tog ur fickan upp handbojorna.
När Ante genom fönstret såg vad som skedde,
skyndade han ut i fäjset, där nu blott en enda ko fanns.
Han fick bråttom att strö ljung över ett av båsen, där
han nedgrävt Sikkasgårdens silver. Han hade ingen ro
haft för silvrets skull; från görnme till gömme hade
han flyttat det. Han hade icke fruktat något så
mycket som bouppteckningen, den gång den gamle föll
ifrån. Tänk, om han skulle få lämna något ifrån sig!
Förr skulle han väl sänka allt i Lejen. Han låg som en
ruvande drake i båset och såg genom dörrspringan
länsmannen och hans fjärdingskarlar draga bort med
fadern mellan sig. Han såg Sikkasfar vid grinden
stanna ett ögonblick, vända sig om och kasta en sista blick
över gården.
Rannsakningen med Sikkasfar och domen över
honom gled nästan oförmärkt förbi, förmådde icke
fängsla det allmänna intresset. Detta var samlat kring
slutuppgörelsen i den stora striden, den väldiga tvekampen
mellan kapital och arbete. Ty även detta drama
nalkades sitt sjut.
Ställd inför genom hungern här och var vacklande
trupper hade storstrejksledningen efter mer än en
månads tapper strid nödgats genomföra den så kallade
rationella klyvningen av strejken. Detta betydde, att
man förkortade den alltför långa fronten genom ett
strategiskt återtåg. Man hade haft att välja mellan
tvenne vägar: storstrejkens övergång från en fredlig
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
