Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lisordningen. Sinnet för organisation, känslan för att
ingen fläck skulle låda vid resningen voro lika
utpräglade. Varför hade under dessa förhållanden strejken
icke redan fört till seger? sporde de unga. Ja, även
de gamla fackföreningsgeneralerna stodo som slagna
inför den upplevelsen, att icke motståndet brutit
samman hos fienden. De förvånades över det borgerliga
samhällets styrka. Massorna blevo otåliga och denna
otålighet fortplantade sig till de unga ledarna.
— Stoppa järnvägarna!
Det var den paroll Klas Brand sände ut till sex tusen
strejkande i Skutskär. Svaret kom omedelbart i ett
åtal, och Brand vart ställd inför Pontius Pilatus.
— Vräk undan regeringen! ropade Johannes
Harnesk, en av de unga rebellerna vid Lunds universitet.
Genast vart han häktad och fick inom lås och bom
sjunga sina berömda Gallersånger.
— Låt kungens krona ramla på landsvägen! ropade
Kansas Jack till sina åhörare och kastades likaledes i
fängelse.
— Tro inte, att vi tål kallt stål hur länge som helst!
Tag er i akt, eljest kan det hända, att ni få uppleva,
vad herremän och bispar fingo erfara, då Engelbrekt
tog dem i kragen i Vadstena.
Det var Kata, som hotade de styrande. Genast fick
hon en länsman över sig, alldeles som när hon vid
storstrejken 1902 vart tagen av polisen för
uppviglings-försök.
Ja, stämningen var hos massorna för en skärpning
av striden. Men de gamla kloka ledarna sporde sig:
gagnar det? Är segern alldeles viss, om vi skärpa
striden? Är det icke en förtvivlans utväg, som leder
till nederlag? Äro vi starka nog att upptaga den
slutliga kampen.
Men underkastelse? Nej! Regeringen manade och
hotade storstrejksgeneralen:
— Ge er! Underkasta er! Blås utan villkor av
strejken!
— Aldrig! var den röde generalens lakoniska svar.
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
