Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grymmaste, orättfärdigaste, galnaste av väsen. Tro, ja,
men på socialismen, på arbetarklassens egen kraft, på
friheten. Äh, om hon ville förstå honom! Ja ja, hon
kunde nog förstå honom, hon hade intet emot hans
arbete i klubben och fackföreningen, nej, långt
därifrån, men henne kunde det icke hjälpa, hennes sår
läktes icke på den vägen. Han fick ha överseende med
henne. Hon lutade sitt huvud mot hans. Han strök
henne över håret. Åh, mor lilla!
En kväll kom hon hem, klädd i arméns slumhatt.
Han sade ingenting, men han kände sig liksom
besegrad. Han kände det, som om han lidit ett nederlag
i en lång bitter tvekamp. Han satt tyst och sluten.
Hon stökade omkring honom, satte fram mat, nickade
och log. Nej, han satt tyst och allvarlig. Han hade
förlorat en strid. Han kunde icke vara glad. Men
han måste vara glad för att kunna kämpa, arbeta och
kämpa, härda ut. Ja, han hade förlorat en strid. Tänk
om han skulle förlora även den andra striden! Nej,
socialismen måste segra. Han kände för första gången
ett slags bitterhet mot sin mor. Varför gick hon ifrån
dem? Varför kunde icke också hennes sorger stillas
av det stora hoppet om arbetarnas frigörelse? Tänk,
att det gamla prästgiftet satt så djupt. Hon suckade.
Åh nej, hon skulle icke taga det så. Han gick fram
och lade armen om hennes hals. Hon tryckte honom
till sig.
Hela natten låg han och grubblade över sitt
nederlag. Dess proportion växte i mörkret. Det ville
förlama honom. Han tyckte han kände, att hans kraft
skulle tagas ifrån honom, därför att modern
kapitulerat. Sikkassläktens trots steg i hans själ. Mot en värld
av fiender skulle han slåss, mot Gud skulle han slåss,
på trots.
Redan tidigare hade det hänt, att han stannat över
natten hos Dybojs, som nu flyttat till köpingen, där
gubben Dybojs förestod det av arbetarna uppförda
Folkets Hus. Ville och Anna Dybojs voro Ivars
styrelsekamrater i klubben. De hade mycket att ordna
och beställa tillsammans. Halva natten kunde gå,
in
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
