Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrämd av hans steg mot den frusna jorden och cykelns
skrammel, där den hoppade över de hårda hjulspåren.
Ett stilla sus frasade genom säven. Där skreko några
blodröda aspar mot den mörka furudungen, som hade
de träffats av ett skott, som small. Äh, det var en
jägare, som träffat sitt mål. Fågeln vacklade i luften,
tumlade runt, föll tungt mot vattnet under den susande
säven. Jägaren skyndade fram ur snåret av unga
rönnar. Han vadade ut i vassen att söka sitt byte.
Fälten liknade hjordar av fläckig boskap. En vind
kom, bärande i sin öppna påse höstlöv, som yrde likt
eldgnistor. Där stod en grå rönn vid den stora
gär-desgården. Det såg ut, som om otaliga röda fåglar
slagit sig ned i dess grenverk. Där borta skymtade
en herrgård. En allé stod som ett kompani gula
be-väringar framför huvudbyggnaden. Nere i en stor
grop skymtade krön av hyttor och ugnar. En svärm
av kråkor virvlade likt stora sotflagor i luften.
Krai-krai! På fältet gingo också ett slags stora svarta
kråkor, hukande, plockande i stubbåkern. Ivar förstod.
Det var de strejkande brukssmedernas kvinnor, som
letade efter spillax för att få något till en kaka bröd.
Där låg fruktträdgården och brann i höstkylan. Så
tog skogen åter vid.
Nu började snö täcka marken. Frosten hade bitit
starkare i jorden. Himlen blev allt mera frostgrön
med kyligt silvergråa strimmor och här och var ett
gyllene bälte. Ännu en timmes färd och marken låg vit
och tung av snö. Bergslagsvintern ryckte an, tidig,
hungrig, kall. Sparsamt med körslor på vägarna. Vart
hade det rastlösa livet tagit vägen? Ivar mindes en
vinter, då han varit med sin far till några kolmilor.
Han hörde ännu bjällerklangen, ropen, den knarrande
snön under steg och hjul, såg skarorna av forkarlar,
vandrare, gummor med pipa i mun, hästar och slädar.
Nu var allt insomnat, dött. Blott en och annan bonde
i en skjuts, vars hjul skreko i snön. Vintern med
slädar och medar hade ännu icke kommit. Åh, det
märktes nog, att arbetet vilade i hela den stora bygden.
Det var som natt, en natt med dagens ljus men utan
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
