Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■— Nu får hon packa sej iväg, sa länsman.
Änkan Godou kastade en blick av oändligt förakt på
överhetspersonerna.
— Vill ni ha ut mej, så får ni allt bäre ut mej ock.
Länsman sökte parlamentera med gumman,
skämtade, sa att han ville bjuda på kaffe, om hon följde
med. Änkan Godou gjorde icke en min. Hög, stum,
med sammanpressade läppar stod hon kvar med sina
dyrbarheter i famnen. Till slut fanns ingen annan råd
än att bära ut gumman. Två fjärdingskarlar togo
henne i gullstol. Där satt hon hög, stum. Gråten ryckte
sakta i mungiporna. När fjärdingsmännen kommo ut
med sin börda på trappan, gick ett sorl genom
mängden : en hyllning åt den sega kvinnan, ett vredens
mummel över vad som skedde henne.
Änkan Godou flyttade in i Pungens kammare,
medan exekutionen gick lös över änkan Vesterberg, som
var nästa offer. Hon klagade och nös, nös och klagade,
medan dottern Nestoriana överöste sin bror med
skymf-ord, som om han bar skulden till vad som övergick
henne.
Bröderna Kock stodo som gudabilder, när ödet nådde
dem. Aldrig hade de drömt att få uppleva, vad som
nu skedde. Rolf, den mörke melankolikern, såg mot
himlen, som väntade han, att den högste skulle slå dessa
illgärningsmän, som skändade hans heliga gud. Agata,
brödernas hushållerska, snodde ideligen omkring som
ett torrt skinn. Hon bevakade vräkningsmännen med
sina små spelande, misstänksamma ögon, som var hon
viss om, att de ämnade stoppa på sig några av hennes
dyrgripar: kopparkastrullen, som bröderna förärat
henne på femtioårsdagen, porslinskatten, som hon fått
av bokhållarn i handelsboden till julklapp, eller
gökklockan, som hon köpt i Falun.
Klackens och Tjuuv Axel Larssons bohag vållade
icke rättsbetjänterna något större besvär. Kaskens och
Silver Per Perssons drog det däremot om att få ut, ty
bägge hade allehanda småplock, och så hade de bundit
fast stolar och soffor vid spiseln och fönsterkarmarna.
Men värst var det med Sumpen. Det var alldeles
ogör
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
