Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du, Torsken, du har varit min vän. Om du inte
ser mej mer, hälsa min flicka, att hon förlåter.
— Äsch! Se så, gubbe lilla! Inte ska du bli bjärt
-nupen å sentimental för dä här, inte. Vet du, va jag
säjer till mej själv? Jo, dä här usla livet har du
redligen förtjänat å håller du ut, får du bättre nästa gång,
du kommer till den här jämmerdalen.
Tre gånger upprepade kommissarien sin order. Han
talade högt, lugnt, med hårda vokaler, men han rullade
inte på r-en, som kronofogden bruka göra. Han
verkade inte pösig heller, ögonen voro icke elaka. Men
han tvekade inte. Han var satt att följa sina
instruktioner. Han läste upprorslagen, sakta, högt, med hårda
vokaler. Men ingen rörde sig. Den röda fanan slog mot
fanstången för en vindfläkt, som for förbi. Den gamla
kvinnan kramade om skaftet.
Det var som om de båda fientliga skarorna fängslat
varandra vid marken, där de stodo. De kunde icke gå
därifrån. De måste emot varandra, fram över varandra.
Då ljöd kommissariens befallning, fast, klanglös, som
ett eko ur en skog av paragrafer:
— Rensa bron!
Som ett regn av stenar från skyn smattrade hovarna
mot bron, vars plankor darrade under ryttarnas ritt.
Nu voro hästarna inne i hopen. Massan greps av
panik. Men fanan stod upprätt, änkan Godou stod
stilla med blicken mot den flammande skyn. Hon
släppte icke sitt grepp om fanstången. Där fick hon
en stöt av länden på en häst, tumlade åt sidan, stod
upprätt igen. Där strök ett hästhuvud förbi hennes öra,
där fick hon ett slag av en sabelflata. Nej, hon sänkte
icke fanan. Ack, hon höll ju i sina svaga händer den
röda manteln, varom Uppenbarelseboken talade. Aldrig
skulle hon släppa den ur sina händer.
De flyende samlade sig på nytt. Ungdomliga flockar
skyndade in på bron till fanborgens undsättning,
beväpnade med brädstumpar, stenar, påkar, vad helst man
i hast kunnat få tag i. Det blev en het strid. Det var ett
brak och ett dån, som om hyttor och bruk åter
hör-jat gå.
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
