Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Efter nederlaget - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sen lämnat sitt yrke som bruksarbetare, redan vid
sjutton år som en farlig uppviglare prickad av
arbetsgivareorganisationens byrå och berövad alla
existensmöjligheter inom facket. Gilbod hade ett häftigt
temperament, stor slagkraft och en osedvanlig vitalitet.
Han var en obestridlig ledarebegåvning. Ville ideligen
framåt. Högg ofta i sten, fick fiender, föll och ansågs
inom klubbarna förlorad, men reste sig igen med en
spänstighet och kraft som imponerade. Hogland och
Brand, som städse spanade efter friska krafter och
energiska viljor i klubbarna, trodde sig i den unge
dannemorapojken ha funnit en utmärkt agitator och
knutit honom till förbundsledningen.
Inte väl hade flertalet av de andra gått, förrän Kata
åter uppenbarade sig.
— Se, sade hon och log åt sin list, jag måste ju gå
för att få de andra att gå. Så där många duger inte i
ett krigsråd, alldeles inte. Nu måste jag tala med er
på allvar, hålla en riktig palaver. Och så skrattade den
gamla amasonen, så tänderna blänkte. Hennes lust
var just hemliga rådslag, där hon kände sig som en
viktig person. Då var hon i sitt esse, riktigt spann och
kuttrade. Men sade någon henne emot, mörknade hon
och rätt som det var, var hon svart i synen och slog
näven i bordet. Att mästras tålde hon inte. Därför kom
hon ofta i krakel med Gilbod, som gärna ville utnyttja
henne i agitationen, men hade föga lust att rätta sig
efter hennes förslag till den sociala krigföringens
handhavande. En gång hade Kata kommit med ett
stort projekt till det reaktionära folkförbundets
bekämpande. Gilbod hade redan ett färdigt. Självklart
ansåg han sitt eget vara vida bättre. Kata fnös av
förakt för hans förslag.
— Du får allt bli torr bakom öronen, innan du
utarbetar fälttågsplaner mot högern, min gosse.
— Du tror förstås, att du är Napoleon själv, Kata,
men du är bara en bra korpral, svarade Gilbod
vanvördigt.
Men nu fick väl Gilbod veta, vad han gick för. Han
var inte många ruttna lingon värd, när den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
