Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Efter nederlaget - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och trettio år gamla, just inga duvungar. Härdade i
hundratals drabbningar med folkförbundare,
nationella ungdomsklubbister, liberaler och allsköns
borgerliga stridshästar. Dessa »pojkar» hade hållit
oräkneliga föredrag från Torne träsk till Skanörs ljung,
de hade gjort ungdomsförbundet till en maktfaktor ej
blott i partiet utan i landet. Stormfågeln, deras egen
tidning, hade fått en spridning större än någon annan
arbetartidning, lästes av arbetarna kanske hellre än
någon annan socialistisk avisa i landet. Den reaktion,
som de maktägande satte in efter storstrejken och
som under Justitie-Petterssons beryktade ledning fört
många av de unga agitatorerna och journalisterna in
i fängelse, hade skaffat dem martyrernas gloria och
popularitet. Nej, de voro inga pojkar längre. Och
ungdomsförbundet var icke längre en samling sjungande
gossar och flickor, det var en falang av fanatiska,
upproriska kämpar. Åh, stormfågelfalangen var både
fruktad och älskad! Nå, Kata kunde ha rätt. Där
bodde ett överdådigt gosselynne, kanske allt för
överdådigt, i detta förbund. Det kände sig ibland starkt nog
att storma en värld, att trotsa både himlar och
helveten. Gudar, vilken optimism! Alla kunde väl se, att
borgarsamhället stod inför sitt fall. Såsom Spaken,
den socialistiske prästen och tändande vältalaren med
det varma leendet och den goda blicken, nyss på
Norrmalmsklubben utlagt texten:
— Härom året blev vi slagna, kamrater, men i
morgon eller senast i övermorgon stå vi som segrare. Det
kapitalistiska samhället faller samman inför våra
ögon, men nya himlar och en ny jord ska blåna och
blomstra, vår himmel och vår jord.
Ja, detta trodde de alla. Det gällde blott att rusta,
att i ett slag med den allmänna rösträtten erövra
riksdagen, göra parlamentet till ett instrument för partiet
och klassen, sätta partistyrelsen och
förbundsstyrelsen in i regeringen, proklamera republiken, avväpna
borgerskapet. Ve dem som darrade, som ville gå
omvägar, som ville resonera och kompromissa med
borgarklassen. Eller som ville rasta, vila ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
