Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människans värld säkrare än växlingen och
förgängelsen, intet vissare än detta: efter höghet kommer fall,
efter rikedom armod, efter rang nesa och skam. Sade
den gamle rådhusvaktmästare Gall. Till och med en
gammal stadsdel vittnar om denna historiens lek, om
denna besynnerliga lag, som den ena tolkar som ett
bevis på den gudomliga rättvisan, ‘den andre som ett
uttryck för slumpens lek och den tredje som ett facit
av de materiella förhållandena seger över tradition,
ande och allt.
De trånga gatorna i Gamla stan våndades under
bördan av den nya tidens människomassor, som likt
floder vällde fram genom dem. De våndades under
bördan av de nya, tunga, bullrande åkdonen, som
pinade dem, under bördan av föraktet som röjde sig i
människornas framfart med de gamla husen. De
fordom så förnäma, nu förfallna adelspalatsen och
bor-gerskapshusen sprucko formligen i bitar av förargelse
över det oväsen och den vulgaritet, som trängt in i
deras en gång fina och förnäma värld, förvandlande
den till ett hemvist för allsköns råbarkat, oroligt eller
farande folk. Ja, denna stad mellan broarna hade
egentligen blott kvar en enda fin herre. Det var
kungen. Om man nu fick tro gamle Isak Gall, som var
alldeles ursinnig över, hur folk kunde flytta iväg. Låg
inte riddarhuset där, palatsen och de ärevördiga
kyrkorna, där alla konungar, statsmän och rikets herrar
vilade eller hade sina epitafier? Och nu fanns icke en
greve, icke en baron kvar i storkyrkoförsamlingen!
Lågo inte här de rika handels- och skeppsherrarnas
hus, som en gång varit en prydnad och en stolthet för
landets huvudstad? Vilka bodde där nu? Jo, råttor och
möss, gamla sjömansänkor, gatflickor, judar, slödder
och pack, för att åter tala med gubben Isak. Ja, i
sanning, det var mest kramhandlare, judar, sjömän,
tiggare och glädjeflickor som höllo till här nere jämte
den fattigaste och olyckligaste delen av proletariatet.
Nåja, låt oss icke glömma några gamla ämbetsmän,
hantverkare och vaktmästare, som med en sådan
envishet höllo fast vid sina gamla gränder, att de förr
2* — Den röda himmelen
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
