Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Charles hade just börjat få pli på sjåarna, höll just på
att göra folk av dem, hade skapat fackföreningar,
sjukkassor. Gall var stor och stark, hade en bred rygg,
såg hygglig ut. Så kom han in i
hamnarbetarfackför-eningen, fick efter hand jobb i hamnen, blev en av
Charles’ bästa gossar, trogen, pålitlig, säker. Hans
socialdemokratiska övertygelse blev hård som granit,
han frågade aldrig efter något annat än vad som stod
i Kraten, vad Branting och Charles sagt var Guds ord.
Han blev tung och bred under bördorna, som tyngde
hans rygg, hans bergfasta tro på arbetarrörelsens
segerkraft växte med ryggens bredd. Han blev fåordig
med åren. Han föraktade fackföreningens pratmakare
och A-salens ordhjältar. Sade han något så var det
lakoniska order: Du är skyldig din kontingent, betala!
Du håller inte Kraten, tag den! Du har inte röstat,
gack genast! Du var full i går, din satan, gör inte om
det!
Nå, inte så att David Gall var nykterist. Hade
Branting och Charles haft det blå bandet eller den blå
knappen, så hade David Gall haft något av de där
insigni-erna. Nu tog han en sup till maten och en pilsner till
brödskivan. Men aldrig något därutöver. Han var
ordförande i fackföreningen, den hedersposten aktade
han som sina friska fingrar. Han var föreningens
ombud i Kratens kontrahentförsamling och röstade
troget som Branting ville. Branting hade en del duster
att utstå, först var det ungsocialisterna som bråkade,
sen var det stormfåglarna. Uff, uff! sa Gall och
bläng-de åt oppositionen.
Gall kunde inte med norrborna, om man undantog
Branting, Charles och Svenska Persson. Han höll på
Söder och söderfolket. Mera rejält folk, tyckte han.
Han kunde bara inte förstå, att stormfåglarna hade
sympatier här uppe bland bergen. Uff, uff! Sattyg
med i spelet! Uff, uff! Ungdomlig dårskap! Går väl
över.
David Bernadotte Gall gick i säkra och vissa
förhoppningar: att Branting skulle bli president i riket
en gång; att Charles skulle bli sjöminister och att
ung
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
