Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dingen bi. Nu brummade och muttrade han i stället
ett slags bön till mörkrets furste att förgöra både
Brinke och hans galningar, Högland och dennes
falang.
Både Viktor och Nils, hans båda äldsta söner,
tillhörde stormfågelfalangen. Den förre med liv och lust
och kropp och själ, den andre av motsägelselusta mot
fadern. Nisse tillhörde det slags folk, som alltid vill
bjäbba emot. Han började med att bjäbba emot mor,
fortsatte att bjäbba emot sin lärare och var nu
ständigt färdig med att resa borst mot sin far. Han var
som besatt av en oförklarlig motsägelselusta och reste
sig som av en naturens inneboende instinkt mot all
auktoritet. Han hade en tid varit ungsocialist, men
icke ens här fann han det mått av frihet, han önskade.
Han tyckte sig även här finna ledare och påvar och
kunde icke fördraga deras tyranni. Eftersom han som
proletär och socialist skulle någonstans vara, hade
han nu gått in i partiet, men kom genast på kant med
de styrande, domderade på mötena allt vad han
orkade mot Branting och fackföreningsledarna, som alla
voro cesarer och tyranner. Han gillade för ögonblicket
Högland, men omgivningen visste, att det icke skulle
räcka länge, förrän han även i denne skulle se en
tyrann och folkförtryckare.
Hans äldste bror Viktor åter, var en entusiastisk
och disciplinerad socialdemokrat, ehuru på den
vänstra flanken. För honom var det icke nog med disciplin
i de socialistiska leden, denna disciplin skulle vara
järnhård; det var icke nog med att tro, att
socialdemokratin var proletariatets frälsningsväg; denna tro
måste vara absolut. Ve dem, som hyste en gnista av
tvivel. För honom var det icke nog med att arbeta för
rörelsen, man måste offra natt och dag, kropp och själ.
Även fjortonåringen Martin, springpojken på
Stormfågelns redaktion, var en trogen anhängare av
Högland. Denne lille självsäkre, försigkomne pojke
snappade upp och lärde sig alla de repliker och argument,
han hörde på redaktionen, och avfyrade dem
samvetsgrant icke blott mot jämnåriga, efterblivna yrke skol-
3*’—Den röda himmelen
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
