Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leger, vilka han sökte värva till Höglands falang, utan
även mot sin far. Han kallade sig med en viss
överlägsenhet »springpojkarnas röde ledare» och njöt i
fulla drag, när han med stolta steg kunde marschera
fram till Gilbod eller Fikon och rapportera:
— Två av Paul Bergströms grabbar ä nu fjällade å
ska anmäla sej i klubben, och fästningen vacklar hos
Kompaniet. Men hos Meeths sover dom, dom där
dumma åsnorna begriper ju inte politik. Men Gud föder
väl fåren, kamrat Gilbod. Mandrom släpper inte
taget. Ska väl bjuda dem på bönvälling och dej sa i
ke-tali med dom. Vilket betydde, att han skulle göra
sällskap med dem och bjuda på kaffe.
Martins förhoppning och ärelystnad var att kunna
locka, tubba eller driva in så många springpojkar,
Stockholm hade, i klubben Revolt. Ty Revolt skulle
det vara. Den var ett strå vassare än Spartakus.
— Hjälper ingenting annat, tar väl mandrom å
lockar med bönorna, men tusan, såna beten sätter man
inte på i första taget, tyckte Martin och såg ut som
en illistig diplomat.
Han fick mången klapp på axeln av kamrat Gilbod,
som tyckte om ynglingen och fann honom vara en
förhoppningsfull kämpe med sinne för livets realiteter.
Till och med den lille Lasse, som ej kunde tala rent,
instämde då och då med sina äldre bröder.
—- Latte ä otte en tåmfågel, skrek ibland den lille
bytingen. Latte hållej me Vittoj.
Med djupt förakt betraktade Gall i sådana stunder
sin avkomma. Den enda i familjen, som då och då stod
honom bi var Anna, tobaksarbeterskan. Hon tillhörde
ju södra klubben och var till och med fanbärerska där,
men hon kunde ändå ej låta bli att hålla med sin far
ibland. Syskonen menade, att det hade sin rot däri,
att hon alltid varit faderns kelgris. Anna förnekade
sådana lumpna motiv. Hon argumenterade så här:
båda parterna hade rätt. Högland och bror Viktor
hade rätt, när de sade, att man icke skulle lämna de
socialistiska principerna i sticket, inte sälja
arbetar
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
