Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 7 - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klassens rätt för en grynvälling. Men Branting och
far hade rätt, när de sade, att man inte kunde
marschera in i paradiset så där hux flux, man måste ta
ett steg i sänder.
8
Inga och Maja hade mera tillhört de tysta i klubben
än de talträngda kämparna. I varje klubb fanns det en
hel del unga pojkar och flickor, som från början mera
dragits dit för att träffa jämnåriga, få vara med om
att sälja Stormfågeln, deltaga i utflykter, dansa och
vara glada. Så småningom fångades de dock av själva
kampen, grepos av idéernas makt, lyssnade till de
heta debatterna. De blevo ibland extatiska, kände och
betedde sig som frälsta. De voro så lyckliga som
endast de känna sig, som bäras av en tro i släkt med
gudstron, sträva för ett mål, vid vars horisont
paradisets portar glittra. Men andra togo kampen mera
nyktert och praktiskt.
Inga hade sin egen historia. Varför kunde hon, som
oftast hade ögon som mörka eldar, plötsligt bli så
allvarlig, stilla, sorgsen? Äh, hon tänkte ibland på sin
mor, erinrade sig att hon var född i ett fängelse.
Ehuru hon visste, att hennes mor, Vävar-Elsa, råkat i
fängelse för andras skull, blivit dömd för delaktighet
i försök till dråp under en arbetskonflikt och att hon
var oskyldig, lika god, lika hederlig människa som
någon annan, hade likväl detta sakförhållande pinat
flickan under hennes tidigaste barndom. I skolan hade
blotta tanken på, att hon var född i ett häkte, som
dotter av en förbryterska enligt samhällets och lagens
mening, tryckt henne till marken, jagat henne ut på
rolösa vandringar, somliga dagar drivit henne bort
från byn, som betraktade henne som ett skarn. Men
en kväll, när hon var tolv år, hade hennes mor
skildrat för henne hela sitt liv. Det blev en gripande
berättelse om de fattigas lott, om arbetarnas strid, om hela
arbetarrörelsens historia, om den Betlehemsstjärna,
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
